Politiken har ett direkt ansvar för den mat som serveras på sjukhus, äldreboenden, förskolor och skolor. Maten ska vara god och nyttig och hålla hög kvalitet. Mat är en upplevelse, mat kan bidra till välbefinnande, glädje och bättre hälsa. Här finns mycket att göra. Men det kräver politiker som tänker långsiktigt och hållbart, och som vill sätta hälsan samt djur och natur i främsta rummet.
Inom politiken finns många verktyg till hjälp för att påverka den maten som äts och säljs i offentlig verksamhet. Det viktigaste verktyget är inte priset, utan kraven som ställs på kvalitet, miljö och djurskydd. En kommun eller ett landsting kan upprätta en livsmedelspolicy där politiker ställer krav gällande exmepelvis transporten.
Tierps styrande politiker inom Socialdemokraterna och Miljöpartiet nöjer sig med att 25 procent av maten ska vara ekologisk, men säger inte var maten ska komma ifrån. Hur tänkte man då?
Det är för oss som LRF-företrädare självklart att våra politiker ska ställa samma krav i offentlig upphandling som Sveriges miljö- och djurskyddslagar ställer på vår egen produktion i Sverige. Något annat är otänkbart. I dag importeras mer än 60 procent av våra livsmedel från länder som har svarager miljö- och djurskyddslagar än vi. Det är inte okej, när våra inhemska livsmedelsproducenter samtidigt får bära allt mer kostsamma kontroller, tuffare regelbördor, hot om avdrag i jordbruksstödet, samt hot om vite – ifall lantbrukaren inte kan infinna sig inom tre timmar vid en inspektion från Jordbruksverket. Vilken syn har man då på denna yrkesgrupp? Vill Jordbruksverket eller våra politiker ha några livsmedelsproducenter kvar?
Vi har ett miljöansvar inför våra kommuninvånare och för nästa generation. Hur ska det ansvaret kunna tas om vi inte framtiden har en välfungerande inhemsk livsmedelsproduktion?
Idag klarar vi oss bara några dagar om gränserna skulle stängas vid exempelvis smittoutbrott. Är det att ta ansvar för befolkningen? Hur kommer vår landsbygd/glesbygd se ut om ingen kan eller vill var lantbrukare? Vilket ansvar tar vi gemensamt för den biologiska mångfalden i vår kommun och i Sverige? Om vi inte har några lantbrukare kvar, hur attraktiv kommun och landsbygd får vi då?
Kvalitet kostar pengar och mat måste få kosta. Politiker måste våga prioritera hälsa och tänka långsiktigt.
Åsa Sikberg, Ordförande LRF Styrelse, Österlövsta lokalavdelning
Kjell Årman, OrdförandeLRF Hållnäs lokalavdelning
Tord Eriksson, Ordförande LRF Kommungrupp