Vi regionala politiker har fattat beslut om långsiktiga ekonomiska satsningar på kultur.
Samtidigt som vi går in i samverkansmodellen har vi ökat våra generella anslag med 5-15 procent. Staten har ökat sitt generella anslag med 0,61 procentoch det kan knappast ens kallas för ”en årlig uppräkning”.
De 75 miljoner kronor, som kulturministern hänvisar till finns inte inom samverkansmodellen utan är utvecklingsmedel som måste sökas i särskild ordning. Dessutom är dessa pengar endast ett tidsbegränsat utvecklingsbidrag för perioden 2012-2014.
Tanken med samverkansmodellen är god. Den ska leda till utveckling och förnyelse och möjlighet till regionala prioriteringar med utgångspunkt från regionala behov. Men om staten inte är beredd att dela ekonomiskt ansvar, om man i praktiken fortsätter att fatta beslut utifrån statliga prioriteringar, främst genom Kulturrådet, och samtidigt skärper kraven på uppföljning med ökad administration som följd, ja då blir samverkansmodellen endast en chimär och det ekonomiska ansvaret vältras över på regionerna.
Vi är helt eniga med kulturministern om att kultursamverkansmodellen bidragit till att kulturen hamnat högre upp på den politiska agendan och att medborgarperspektivet har kommit mer i fokus.
Vi har redan sett en ökad samverkan mellan landsting, kommuner, föreningsliv och kulturskapare som stärkt kulturlivet. Men vi förväntar oss att staten också vårdar sin reform genom att leva upp till idén om en samverkansmodell som möter regionerna med den tillit och respekt som är en förutsättning för all verklig samverkan.
Ove Hultquist
ordförande (C)
kulturnämnden i Landstinget i Uppsala län
Carina Holm
ordförande (S)
nämnden för tillväxt och regional utveckling i Landstinget Gävleborg
Ann-Catrin Lofvars
ordförande (MP)
kultur- och bildningsnämnden i Landstinget Dalarna
UNT 13/3 2013