Tillväxtstrukturen i Sverige hindras av lagar och förordningar och som gör det svårt för människor att leva och verka utifrån sina förutsättningar och hindrar delar av landet från att etablera nya näringar eller utveckla befintlig verksamhet.
Tillväxtverket har i rapport från 2012 skildrat förutsättningarna för företag på landsbygden och Dag Elfström och Kina Lundqvist har lagt en rapport 2012 om exempel på hinder för landsbygdsutveckling.
Strandskyddet, som hindrar nybyggande i gles- och landsbygd, är en hämmande reglering. Det generella strandskyddet är 100 meter från strandkanten och kan utökas till 300 meter. I Sverige finns exempel på glesbefolkade kommuner som upplever svårigheter att växa och bevilja bygglov till följd av hårda regler för strandskyddet.
För att bygga industrifastigheter med särskilt miljötillstånd krävs mycket långa processtider som är hämmande för företagandet i gles- och landsbygd. Den genomsnittliga processtiden för projekt som kräver miljötillstånd är två–sex år. Vid överklagade ökas processtiden med ytterligare ett år.
Hämmande för glesbygdsbefolkningen är höga skatter på drivmedel som hårt drabbar hushållens ekonomi. För tätorts- och stadsbefolkning finns det alternativ till den egna bilen i form av kollektivtrafik som ofta är mer begränsad i gles- och landsbygd.
Hämmande för landsbygden är skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel. Många mindre företag har inte haft ekonomiska möjligheter att göra de investeringar som krävs. De större bolagen avvecklar stationer när de blir olönsamma att investera i när frågan om ”pumplagen” har kommit till. Att gles- och landsbygdsbefolkningen förlorar sina bensinmackar påverkar inte bara tillgången på drivmedel utan är förknippat med förlust av annan service samtidigt. Bensinmackarna finns oftast i anslutning till en dagligvarubutik eller annan service som post och apotek.
Ansvariga regeringar har i stället för att hantera den tillväxthämmande politiken, lappat och lagat genom omflyttning av myndigheter, nya högskolor, lokaliseringsbidrag för landsbygden etcetera, i ett försök att kompensera effekterna av strukturella fel.
Under årens lopp har det tillkommit lagar som inte analyserats tillräckligt ur ett landsbygdsperspektiv. Dagens politik sattes i verkat av Socialdemokraterna och förvaltas nu av den borgliga regeringen. Och landsbygden fortsätter att leva på konstgjord andning. Diskussionen handlar för lite om vilka erfarenheter man kan dra av historien och göra upp med de strukturer som i dag hämmar utvecklingen av gles- och landsbygden.
Urbaniseringen är ett naturligt fenomen i samhället med ekonomi i förändring. Men den politik som tidigare förts i landet har förstäkt flytten från landsbygden. Arbetsmarknadspolitiken, regleringar och skatter har anpassats efter de mest produktiva företagens förutsättningar, detta har minskat livskraften på landsbygden.
Det politiska svaret har inte varit att åtgärda de strukturella problem som finns, utan punktinsatser har skett i form av nya högskolor och utlokaliserade myndigheter. Men de har inte löst de strukturella problemen.
Intressant är att notera att Folkpartiet nyligen har tillsatt en arbetsgrupp med bland annat Marit Paulsen och Jens Sundström för att stärka partiets landsbygdspolitik. Man lyfter frågan ur perspektivet att bejaka det urbana, och ha ett skattesystem som fungerar för både storstad och landsbygd. När det gäller landsbygdskommunernas möjlighet att finansiera sig själva vill man se över skattepolitiken.
Det nödvändigt att riksdag och regering på allvar tar sig an gles- och landsbygdsproblemen och snarast tillsätter en parlamentarisk utredning för att lösa avfolkningsproblematiken. Utveckla och strukturomvandla på ett sätt som syftar till ökad stimulans av företagandet. Se över lagar och förordningar som hämmar landsbygdens utveckling. Se över skattepolitiken. Storstad och glesbygd har inte samma intäkts- och kostnadsbild.
Alf Hanslöf (FP)
Balingsta Frövi
Peter Nordgren (FP)
Almunge
UNT 20/3 2013