Debatt: Uppfinn nya klimatpengar

Världens ledare får inte försitta den möjlighet som mötet i Cancún ger – att lägga grunden för ett avtal som stakar ut en hållbar framtid för alla. Runt om i världen finns miljontals engagerade människor i kyrkor och civilsamhället som agerar för att klimaträttvisa ska bli verklighet och som vägrar se klimatfrågan som enbart ett real­politiskt spel mellan dagens politiska ledare. De globala klimatförhandlingarna kräver att politiken går bortom snävt definierade nationsintressen.

För att den förtroendeklyfta som lamslagit förhandlingarna ska kunna överbryggas krävs att industriländerna visar hur de kan uppfylla sitt löfte om att ge nya och stora pengar i klimatstöd.

Vi – Diakonia, Svenska kyrkan och det afrikanska klimatnätverket PACJA – menar att det inte räcker med att paketera om gamla löften om utvecklingsbistånd.

Klimatförändringarna är orättvisa. Indu­striländernas historiska utsläpp har orsakat det mesta av problemen, och fattiga människor i utvecklingsländer drabbas hårdast. För att vi ska kunna komma fram till ett globalt avtal krävs klimaträttvisa. Industriländerna måste gå före med att minska de egna utsläppen och de måste stödja utvecklingsländernas ansträngningar för att anpassa sina samhällen till ett förändrat klimat och utveckla sina ekonomier på ett klimatsmart sätt.

Ett av få resultat av klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 var att industriländerna gav ett konkret löfte om att bidra till fattiga länders klimatarbete. Det handlar till att börja med om 10 miljarder dollar per år under tre år, och 100 miljarder dollar årligen ifrån 2020. Det är inte tillräckligt för att möta behoven, men ett steg i rätt riktning.

Sverige och EU har ännu inte sagt hur de vill mobilisera de pengar som behövs för att klara den framtida klimatfinansieringen.

Det är dags att i samband med klimattoppmötet i Mexiko kliva fram med konkreta konstruktiva förslag, för att föra förhandlingarna framåt.

Nyligen presenterade en expertgrupp inom FN en rapport med förslag kring hur dessa medel ska skapas. Även om vi inte delar alla av rapportens slutsatser så är den mycket välkommen.

Den visar tydligt att finansieringsfrågan är möjlig att lösa, att det kommer att krävas annat än direkta bidrag från statsbudgetar, och att vi måste börja utveckla de nya sätten att mobilisera resurser nu. Sveriges rege­ring bör med rapporten som grund och med kraft driva nya och smarta lösningar för klimatfinansiering.

Diskussionen om hur nödvändiga resurser ska skapas kommer att bli hård i Cancún. Vi menar att:

1. Såväl privata som offentliga pengar kommer att behövas i klimatarbetet, men privata pengar kan inte räknas som en del i det utlovade stödet. Det är staterna – inte privata givare – som har ansvar för att ta fram de resurser som utlovats. Lån på kommersiella grunder och köp av utsläppsrätter ska inte räknas som en del av vårt klimatstöd.

När vi köper utsläppsrätter i fattiga länder utlokaliserar vi en del av vårt eget utsläppsbeting. Att betrakta betalningar för detta som stöd till utvecklingsländernas klimatarbete vore direkt olämpligt.

2. Klimatfinansiering ska inte tas från biståndsbudgeten. Klimatarbetet måste integreras med arbetet att minska fattigdomen i utvecklingsländerna. Men att ta klimat­finansieringen från biståndsbudgeten leder till att pengar till andra viktiga utvecklingsmål minskar. Industriländerna har upprepade gånger lovat att klimatstödet ska utgöras av nya och så kallade additionella medel.

Sveriges bidrag till de så kallade snabbstartpengarna tas emellertid från biståndsramen på en procent.

3. Klimatfinansiering bör ske genom institutioner där fattiga människor och länder har inflytande och är representerade, och som är ansvariga inför FN:s klimatkonvention. I dag förespråkar många industriländer Världsbanken som kanal för klimatfinansiering. Men många utvecklingsländer är skeptiska till banken, bland annat på grund av att de har litet inflytande över dess styre.

FN:s anpassningsfond, med dess mer demokratiska och transparenta styrelseskick, bör i stället utgöra modell för kommande klimatfonder.

I Cancún kan flera viktiga steg mot ett nytt klimatavtal tas. Sverige har hittills varit för passivt i diskussionerna om nya och innovativa finansieringskällor. Det finns förslag på hur klimatfinansieringen kan lösas, nu krävs det politisk handlingskraft för att genomföra dem. EU kan vara en drivande kraft för att förhandlingarna ska gå framåt och situationen kräver att nya och konstruktiva förslag läggs på förhandlingsbordet.

Erik Lysén
policychef, Svenska kyrkans internationella arbete
Bo Forsberg
generalsekreterare, Diakonia
Mithika Mwenda
koordinator, Pan-African Climate Justice Alliance
UNT 1/12 2010