Varje år dör eller insjuknar 620 kvinnor i livmoderhalscancer som uppstår till följd av cellförändringar.
Enbart i Uppsala uppgick antalet insjuknade eller avlidna kvinnor år 2012 till 22.
Den viktigaste åtgärden för att upptäcka cancern i tid är genom gynekologisk cellprovtagning. Sedan regelbundna cellprovtagningar, så kallat screeningprogram, introducerades har förekomsten av livmoderhalscancer halverats.
Men trots att studier visar att avgifter gör att färre kvinnor går på sina cellprovtagningar är denna undersökning avgiftsbelagd i 17 av Sveriges landsting.
För de kvinnor som uteblir från cellprovtagningskontroller ökar risken att eventuella cellförändringar inte upptäcks i tid och därmed utvecklas till cancer, något som kan bli livshotande.
Redan 2013 skickade Nätverket mot gynekologisk cancer brev till alla landsting som har kvar patientavgiften för cellprovtagning, däribland Uppsala och bad att dessa skulle tas bort. I Uppsala blev då svaret att ni avvaktar resultat från försök med så kallade HPV-baserade tester. Det är bra att Uppsala är föregångare i den typen av tester men det kommer att ta några år innan de är tillgängliga för alla .
Uppsala är sämst i landet med att få kvinnor att komma till cellprovtagningarna.
Med nya politiker installerade vill vi därför återigen aktualisera frågan i hopp om att landstingen inför 2015 års budget gör cellprovtagningen avgiftsfri.
Ett av argumenten för avgiften är att det skapar intäkter till landstingen.
Men kostnaderna för vården av insjuknade kvinnorna ställs inte i relation till den lilla intäkten från cellprovtagningen.
I Uppsala läns landsting uppgick intäkterna för cellprovtagningsprogrammet år 2012 till 2,6 miljoner kronor. Men kostnaderna för att ta hand om patienter som insjuknat eller dött i cancer var cirka fyra gånger så stor. Därtill finns även en kostsam administrativ apparat för att hantera avgifterna. Utöver detta kommer det fysiska och psykiska lidande för de drabbade och deras anhöriga – lidande som inte går att mäta i kronor och ören.
Landstingen verkar fokusera på de uteblivna intäkterna om avgiften skulle slopas. Vi önskar att de i stället fokuserade på det ökade antalet fall som skulle kunna upptäckas i tid, innan kvinnorna utvecklar livmoderhalscancer, genom att ta bort avgiften. Det skulle ge landstingen en bättre totalekonomi och förbättra möjligheten för de kvinnliga invånarna att bli friska och överleva.
I Skåne slopades till exempel avgiften för 23-åringar 2013, vilket ökade antalet deltagare med 30 procent.
Under 2014 har Skåne därför tagit bort avgiften för alla kvinnor upp till 30 år. Nyligen rapporterade även Sveriges Radio att Gotland sett en markant ökning i antalet deltagande bara under det första halvåret, främst bland unga, sedan avgiften slopades. Även i Stockholm och Södermanland har liknande utveckling setts.
Så, till politikerna med beslutsmakten för Uppsala läns landsting vill vi, med utsänt brev och denna artikel, fråga:
Kommer ni att behålla avgiften när den bevisligen minskar effekten av screeningprogrammet?
Genom att öka antalet deltagare till screeningprogrammet för livmoderhalscancer skulle fler fall av förstadium till cancer upptäckas i tid och genom behandling förhindra att utvecklas till cancer.
Efter att ha presenterat dessa argument som visar på avgiftens betydelse för om kvinnor väljer att gå på cellprovtagning eller inte – och de samhällseffekter som detta medför – är det med hopp vi inväntar respons och ställningstagande från Uppsala landstingspolitiker. Detta i vår strävan och övertygelse om att situationen för kvinnorna i detta landsting kan förbättras avsevärt när det kommer till att förebygga livmoderhalscancer.
Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer