Utspelet de hänvisar till, och den underliggande rapporten Konsten att strula till ett liv, beskriver problemet med att svenska studenter etablerar sig allt senare på arbetsmarknaden och att många lägger mycket lång tid på studier som inte leder till någon sysselsättning som de kan försörja sig på.
Sverige är det land i världen som har högst etableringsålder på arbetsmarknaden – 28 år. Etableringsåldern har stigit kraftigt sedan i början av 1990-talet då den låg på 21 år.
Unga som kommer in på en utbildning som är efterfrågad på arbetsmarknaden tar sig i oftast igenom den i rask takt. Snittet för etableringsåldern på arbetsmarknaden dras istället upp av att många läser utbildningar utan säker framtid på arbetsmarknaden och de tar ofta mycket lång tid på sig att avsluta sina studier.
Det finns ingenjörsutbildningar där enbart 40 procent får ett kvalificerat jobb efteråt. Humaniora och konst (som är en kategori i SCB:s statistik) är emellertid särskilt drabbade. En tredjedel av de utexaminerade får inte ett jobb inom en relevant arbetsmarknad, ens efter fem år. Vad värre är, var fjärde humanist kan överhuvudtaget inte försörja sig på sysselsättning.
När vi har satt fokus på att problemen med jobbanknytning är störst inom humaniora har vi på Svenskt Näringsliv blivit utmålade som fientliga till humanistiska studier. Det känns faktiskt inte helt rättvist.
Näringslivet behöver självfallet kulturella och kreativa kunskaper och vi är säkra på att studenterna vill ha utbildningar som ger dem ett intressant jobb. Vi ser med avund på hur många andra länder, som till exempel Storbritannien, lyckas utbilda många inom humaniora med en sådan kvalitet att de är efterfrågade av näringslivet.
Annika Lundius
vice vd Svenskt Näringsliv
Anna-Lena Holmström
regionchef Svenskt Näringsliv
UNT 19/7 2011