Regeringens arbetslinje med jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt är viktig för alla i arbete, självfallet också för högskoleutbildade. Samtidigt kan konstateras att de som kommer in på arbetsmarknaden sent efter studier numera har ett mycket tydligt ekonomiskt handikapp, inte minst när det gäller den allmänna pensionen.
När man tappat inkomstår är det inte lätt att komma i kapp. Inkomsttaket (7,5 basbelopp) gör nämligen att även om man senare får högre inkomster så är det svårt att få det att påverka den allmänna pensionen. CSN: s studielån med dess återbetalningskrav gör det därutöver inte ekonomiskt lätt för yngre akademiker. När så också marginalskatten fortfarande blir en bit över 50 procent för många med högskoleutbildning minskar raskt det ekonomiska värdet av studier. För alla som inser hur viktigt det är med högre utbildning, kompetens och forskning borde det vara viktigt att arbeta för snara förbättringar.
I den allmänna debatten framställs alltför ofta – men alltså direkt felaktigt – akademiker som en rätt privilegierad grupp. I själva verket har framför allt de unga akademikerna en ogynnsammare ekonomisk situation än de som regel känner till!
En person som läst 4,5 år vid universitet/högskola går som regel också miste om 4,5 år av inbetalningar till det allmänna pensionssystemet. Den som inte gjort det och till exempel tjänat runt 20 000 kronor per månad i genomsnitt under samma 4,5-årsperiod har fått sammantaget cirka 220 000 kronor på sitt inkomst- och premiepensionskonto.
Akademikern får via CSN drygt 20 000 kronor på motsvarande tid. Skillnaden är sålunda efter dessa år ungefär 200 000 kronor och blir än större med en längre tids universitetsstudier. Eftersom hela livsinkomsten, men endast den upp till högst 7,5 basbelopp (för närvarande 390 750 kronor) per år, ger pensionspoäng i det allmänna systemet spelar frånvaro från arbetsmarknaden under studietiden även framåt en stor roll för den enskilde. Akademikern som arbetar från 25 års ålder till kring 65 år kan förlora ungefär 10 procent av den alternativa pensionsgrundande livsinkomsten jämfört med den som börjat arbeta i 20-årsåldern. Därutöver belastas akademikern som regel med en månadskostnad för CSN-lånet på netto cirka 1200 kronor.
Nu tror många att det är möjligt för akademikern att hinna komma i kapp genom senare högre lön och möjlighet till eget sparande. Men här bromsar höga marginalskatter effektivt deras nettoinkomster redan vid vanliga inkomstnivåer. Vill man stimulera utbildningsinvesteringar är det alltså viktigt att höja brytpunkten för statlig skatt. Men även detta att inkomster över 7,5 basbelopp inte får tillgodoräknas i den allmänna pensionen gör ekvationen än svårare. Detta borde partierna bakom pensionsöverenskommelsen ändra på för dem som investerar i högskolestudier. Pensionssystemets regler innebär att en högskoleexaminerads högre lön som regel inte leder till en högre allmän pension än för den som avstått från att investera i sin utbildning.
Utformningen av pensionssystemet ska gynna närvaro på arbetsmarknaden. Det är i grunden bra. Men att det samtidigt finns ett tak som slår till vid intjäning av pensionsförmånerna drabbar just akademiker hårt, eftersom de definitionsmässigt gör sitt inträde på arbetsmarknaden senare.
Dagens inkomsttak till den allmänna pensionen är 390 750 kronor per år eller 32 562 kronor per månad. En akademiker som i år tjänar över det beloppet får inga inkomstpensionspoäng eller premiepensionspoäng för inkomsterna över taket trots att arbetsgivaren får betala full pensionsavgift. ( För löner över 7,5 basbelopp måste arbetsgivaren likväl betala avgift fullt ut, vilket innebär att den delen av pensionsavgiften i själva verket är en ren statlig skatt men till skillnad från den statliga inkomstskatten är den dold för de flesta löntagare.)
En möjlig rättvis förändring vore att personer som under vissa år på grund av studier gått miste om pensionsinsättningar skulle ha möjlighet att få tillgodoräkna sig pensionsavgiften över taket senare i livet (upp till ett årligt genomsnitt på högst 7,5 basbelopp).
Jag är medveten om att tjänstepensionen som regel är fördelaktigare utformad för akademikern än den allmänna pensionen eftersom den inte har ett på motsvarande sätt utformat inkomsttak. Även här gäller dock numera att sent arbetsmarknadsinträde är svårt att kompensera för den som genomgått lång högskoleutbildning.
De akademiker som är medvetna om dagens regler för den allmänna pensionen skulle säkert vilja spara individuellt till sin egen pension. Som visats ligger de efter 4,5 års studier efter med drygt 200 000 kronor i pensionskapital. Avdragsmöjligheterna för individuellt pensionssparande är nu begränsat till 12 000 kronor per år. Akademikern som läst 4,5 år efter gymnasiet behöver pensionsspara individuellt med maximalt belopp i nästan 17 år enbart för att komma ikapp det man tappat under utbildningsåren. (räknat exklusive förändring beroende på uppräkningar). Inte så lätt när även CSN-lånet ska betalas innan de kan avsätta pengar till egna pensioner.
Det finns även för individen andra indirekta kostnader med högskolestudier. Jag bortser till exempel här från inkomstbortfallet som sådant under högskoletiden och ofta senare anskaffning av egen bostad.
I den allmänna debatten anges ofta att det är viktigt att stimulera unga att investera i utbildning. Då bör man också överväga att rätta till dagens tämligen oförmånliga villkor för dem som genomgått högskolestudier. Jag nämner här några näraliggande förslag:
- Gör det möjligt att få tillgodoräkna pensionsinbetalningar i allmänna pensionen över 7,5 basbelopp i de fall full avsättning inte kunnat ske för gångna år på grund av studier.
- Höj avdraget för individuellt pensionssparande (viktigt så länge vi har höga marginalskatter) men begränsa uttag till tidigast 65 års ålder.
- Stimulera ytterligare de äldre att vara kvar på arbetsmarknaden, vilket inte minst bör kunna gälla akademiker med sent inträde.
- Höj skiktet för statlig inkomstskatt så snart budgetutrymme finns.
Lennart Hedquist
tidigare ordförande i Skatteutskottet och före detta riksdagsledamot (M)
UNT 11/9 2011