Huvudorsaken till tappet av internationella studenter är att den svenska regeringen 2011 införde studieavgifter för studenter utanför EU/EES och Schweiz. Faktorer som ytterligare minskar de utomeuropeiska studenternas benägenhet att välja svenska lärosäten är exempelvis att de har svårt att få bostad under studietiden och svårt att få stanna och arbeta efter avslutade studier.
Med färre internationella studenter förlorar Sverige ett viktigt skyltfönster mot omvärlden, eftersom studenterna som ratar Uppsala och Stockholm-Mälarregionen inte kan agera ambassadörer för svensk forskning eller svenska företag i sina hemländer. Vi förlorar också viktig kunskap från andra länder när begåvade studenter i stället söker sig till andra universitet i världen.
I fjol publicerade Mälardalsrådet en första rapport i ämnet, som visade att antalet utomeuropeiska studenter i hela Stockholm-Mälarregionen har minskat med närmare 80 procent sedan studieavgifterna infördes 2011. Från Kina och andra asiatiska länder var tappet störst, uppåt 95 procent.
Den nya uppföljande rapporten från Mälardalsrådet visar att den negativa trenden tycks fortsätta. Störst bland Stockholm-Mälarregionens lärosäten är tappet vid Uppsala universitet, som på ett år fått drygt 700 färre internationella studenter.
På andra plats kommer Stockholms universitet, som under samma tidsperiod tappat drygt 500 internationella studenter.
I rapporten har nyckelrespondenter från regionens samtliga lärosäten som tar emot internationella studenter besvarat en enkät.
Enkäten visar att Stockholm-Mälarregionens 18 lärosäten har förlorat sex av tio internationella studenter utanför utbytesprogram. Nio av tio anser att höjningen av stipendiemedlen inte påverkat antalet studenter från avgiftsskyldiga länder. Cirka sex av tio svarande upplever ett stort ointresse från näringslivet.
Det är hög tid för en skarp diskussion om hur Sverige och vår region ska kunna attrahera och ta emot fler studenter från andra länder, inom och utom Europa. Vi pekar i rapporten på ett antal åtgärder:
- En högre utbildning av god kvalitet är den viktigaste faktorn för att attrahera fler internationella studenter.
- Starkare samarbete med näringslivet behövs: mer gemensam marknadsföring akademi–näringsliv och en tydligare matchning mellan jobbsökande internationella studenter och framtida svenska arbetsgivare.
- Fler stipendier: Det behövs mer omfattande stipendieprogram än i dag.
- Lägre anmälningsavgifter: Sverige tar i dag ut en anmälningsavgift på 900 kronor. En sänkt anmälningsavgift skulle ge fler begåvade studenter en möjlighet att söka studier här.
- Ökade resurser till marknadsföring: Antingen via öronmärkta resurser till lärosätena, eller genom ett uppdrag till exempelvis Svenska institutet.
- Studenternas studiesociala situation: Det är viktigt att boendesituationen och att allt annat runt studierna fungerar. Produktionen av studentbostäder behöver underlättas.
- Förändrad migrationslagstiftning: Dagens regelverk gör det svårt för internationella studenter att komma in i landet och att söka jobb efter examen.
- En nationellt samlad politik för internationalisering. Ett politiskt helhetsgrepp behöver tas nu när avgifterna de facto finns. Staten bör ta nya initiativ och vi som är aktörer på regional nivå bör samlas kring regionala handlingsplaner.
Den nuvarande negativa utvecklingen är oroande, inte bara för svensk högre utbildning, utan i förlängningen även för svenska arbetsgivares förmåga att rekrytera kompetent arbetskraft.
För ett litet land som Sverige är det avgörande att kunna attrahera internationella talanger till studier, forskning och arbete. Kvalificerad arbetskraft behövs både här och i de svenska företag som etableras i till exempel Brasilien, Indien och Kina.
Internationaliseringen av högre utbildning prisas av många, men strävar ändå i uppförsbacke i dag. Regeringen kan göra en hel del för att vända utvecklingen. Men inte allt.
Mälardalsrådets rapport visar att situationen kräver ett mer engagerat samarbete mellan politik, näringsliv och akademi.
Anders Lönn
generalsekreterare Mälardalsrådet
UNT 5/9 2013