I söndags dog en kvinna i Malmö sedan hon enligt medierna fallit från tredje våningen. För ett par år sedan blev en 16-årig afghansk flicka utkastad tidigt på morgonen, och på sommaren samma år blev en 18-årig flicka utsatt för samma öde. Även en ung irakisk flicka i Sundsvallsområdet har drabbats av detta.
Polis och åklagare borde inte släppa misstänkta män eller familjemedlemmar fria, även om misstankarna i många fall är svaga om dråp eller mord.
Man borde fundera på varför en kvinna som nyss kommit till Sverige, som i det senaste fallet, skulle begå självmord genom att kasta sig från tredje våningen.
Min erfarenhet som socialarbetare och kvinnorättsaktivist kan inte godta logiken att man är psykiskt sjuk. Kvinnor som kommer från vissa delar av världen flyr från olika former av förtryck och diskriminering både när det gäller den egna men också ute i samhället. De har helt enkelt andra förväntningar och önskan att leva ett bättre och friare liv. Men ödet för dem blir dessvärre mardrömmar.
Samhället, åklagarna och polisen borde ha lärt en hel del av den rådande forskning som baseras på kunskaper utifrån nationellt och internationellt perspektiv när det gäller hedersmord och våld.
Det är väl inte så vanligt att "svenska" kvinnor och flickor begår "självmord" och/eller blir utsatta för påtryckningar där konsekven är att de blir balkongflickor.
Man kan inte längre skylla på att man inte vet. De senaste tio årens svenska och internationella forskningsrapporter om detta skulle kunna fylla ett helt bibliotek. Till det kommer dokumentär- och spelfilmer. All den kunskap som behövs finns tillgänglig.
Professionella och intresserade frivilliga har också fått lära sig att se skillnaderna mellan det universella våldet mot kvinnor och det specifika förtrycket i hederns namn.
Däremot har de som fortsätter att leva utan någon omtanke och utsätter andra med hedersnormerna ännu inte utbildats i jämställdhet. De kan till och med bli förbannade på att svenska myndigheter uppviglar deras barn och kvinnor mot de gamla traditionerna och därmed bidrar till att skapa konflikter mellan och inom familjerna. Många försöker isolera sig och sin familj. Vissa låter inte ens sina barn och kvinnor vara utanför den egna, närmaste sfären.
Alltför många opinionsbildare och beslutsfattare vägrar se det vardagsförtryck och den diskriminering som förekommer. De gör allt för att undvika känsliga debatter där de riskerar att bli anklagade för att vilja "assimilera" invandrare.
Jag var i norra Irak tillsammans med en delegation med stöd av Svenska institutens bidrag för utbyte av erfarenhet och kunskap hos myndigheter och kvinnojourerna angående hedersproblematiken.När vi var hos polischefen Wasta Hassan i staden Soleimanya hade han redan två sådana ärenden på sitt bord liknande det om kvinnan i Malmö. Han uteslöt inte påtryckningar från familjen och släkten. Därför ville man direkt gå på de familjeansvariga. I de ssa fall var det farbröder, bröder osv. Han ville och vill fortfarande komma till Sverige för att utbilda våra poliser och andra myndigheter hur man kan jobba med bland annat hedersmord som till exempel "köksolyckor" och "balkongsmord" som faktiskt inte går att utesluta som rent hedersmord.
Amineh Kakabaveh
riksdagsledamot Vänsterpartiet
socionom och ordförande i Varken hora eller kuvad
UNT 11/8 2009
riksdagsledamot Vänsterpartiet
socionom och ordförande i Varken hora eller kuvad
UNT 11/8 2009