De senaste dagarna har vi kunnat läsa om hur sommarisen i Arktis försvinner med en förfärande hastighet till följd av klimatförändringar, mycket snabbare än vad forskare hittills har trott. Om några år kan vi kanske för första gången se sattelitbilder av jorden där istäcket över Arktis inte längre finns.
Huggsexan om exploatering av Arktis är redan i full gång, och skamligt nog är Sverige en del av denna utveckling. De åtta länder som har mark- och vattenområden norr om Polcirkeln har bildat Arktiska rådet och enats om att ingen annan ska lägga sig i vad som händer: Arktis, med alla dess tillgångar av olja, gas, fisk och mineraler, är ”vårt”, och vi tänker exploatera det så långt som det i dag låter sig göras.
Det kommer att medföra en industrialisering av Arktis, den sista vildmarken på norra halvklotet. Nya stora plattformar för provborrning och utvinning av olja och gas, nya gruvor i orörda områden, nya hårt trafikerade fartygsleder, industriellt fiske i känsliga vatten och militära övningar på land och till havs.
Men Arktis är inte bara en angelägenhet för länder norr om Polcirkeln. Världen och människorna behöver orörda platser och ekosystemen behöver fredade områden, framför allt när klimatet förändras. Klimatet behöver definitivt inte mer olja och gas.
Ansträngningarna för att dämpa efterfrågan på fossila bränslen har hittills visat sig helt otillräckliga, så vi behöver också hitta vägar för att begränsa utbudet. Då ska vi inte öppna upp nya fyndigheter. Särskilt inte i ett så känsligt område som Arktis. Vi behöver därför verka på alla tillgängliga nivåer för att stoppa fossilexploatering i Arktis och skydda Arktis unika miljö. Sverige, som nu är ordförande i Arktiska rådet, bör ta initiativ till en internationell FN-konferens om Arktis där alla länder bjuds in att delta, med målet att freda Arktis helt mot ny exploatering.
I dag, 5/9, inleds den arktiska parlamentarikerkonferensen på Island, där parlamentariker från de åtta arktiska länderna samlas för att diskutera hur man ska utnyttja de nya möjligheterna att exploatera Arktis. För första gången någonsin har Miljöpartiet en representant i den sex personer starka svenska delegationen. Den platsen kommer vi att använda för att lyfta frågan om att skydda Arktis.
Världens länder har sedan länge enats om att Antarktis ska vara en fredad zon – ett naturreservat där exploatering av naturresurser inte är tillåten och där djur och växter garanteras skydd. Arktis är på vissa sätt annorlunda än Antarktis – det är ett hav omgivet av land i stället för tvärtom – men det finns också stora likheter. Vi vill ge Arktis ett skydd som motsvarar det Antarktis redan har.
Det skulle innebära ett stopp för oljeborrning och annan industriell exploatering i Norra Ishavet. I stället för att de artiska länderna delar upp Ishavet mellan sig så skulle Arktis bli en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är inte mer än rimligt med tanke på hur viktigt Arktis är för hela världens klimat.
Att få med sig länder med starka ekonomiska intressen i att exploatera Arktis är naturligtvis en stor utmaning. Även om oljefyndigheterna i Arktis inte beräknas kunna täcka världens oljeförbrukning i mer än tre år så varar skadorna betydligt längre. Desto viktigare att något land vågar stå upp för det som är nödvändigt, om än inte politiskt enkelt. Sverige borde vara det landet.
Helena Leander
riksdagsledamot (MP), delegat till Arktiska parlamentarikerkonferensen
UNT 5/9 2012