Det finns säkerligen många Uppsalainvånare som liksom jag är upprörda över byggnadsnämndens obegripliga agerande vad gäller Åhlénshuset vid Stora Torget. Vi är många som har läst de kritiska och kloka artiklarna av Ulla Fries och Lars Lambert med flera, och helt instämmer i deras välunderbyggda och välformulerade synpunkter och förslag. Vi har naturligtvis också förvånats över hur den politiska processen går till när det gäller byggplaner.
Det är obegripligt att byggnadsnämnden kan handla utan känsla för och omsorg om Uppsalas kulturella värden. Valet av Åhlénshusets nuvarande tårtpappersfasad upprörde ju redan från början många. Om jag inte minns fel försökte byggnadsnämndens dåvarande ordförande försvara sig med att ”det är inte så lätt att bedöma sådant här när man bara har sett ritningar”!
Var fanns då – och var finns nu – kompetens och ansvar när det gäller vårt kulturarv? I byggnadsnämnden?
Nämndens ordförande Liv Hahne (M) har i olika sammanhang visat prov på både dåligt omdöme och en nedlåtande syn på invändningar mot nämndens förslag och beslut. Nu visar hon det igen när det gäller Åhlénshusets fasad. Liv Hahnes kommentarer, med rubriken Uppsala är inget museum, på Moderaternas hemsida – svar på insändare i UNT av Göran Rahm, Hans G Eriksson, Måns Mattisson, Clemens Lilliesköld och Helena Harnesk – är motsägelsefulla: ”Uppsala ska vara en stad för alla – inte ett museum … ansåg emellertid en enig byggnadsnämnd att den stora byggnad som Åhlénshuset kommer att bli, när parkeringen vid Smedsgränd bebyggs, kräver en utformning som inte upplevs som betungande. Därför kommer en glasfasad att fungera utomordentligt. ... En stad måste kunna förändras så att den både svarar mot dagens behov och speglar historien. I byggnadsnämnden försöker vi på bästa sätt få allas intressen att mötas så att både kultur och funktion kan samspela i vårt moderna samhälle”.
När det gäller glasfasaden, denna trendiga husbeklädnad, kommer den inte att svara mot dagens behov och inte heller spegla historien. Man kan med rätta fråga sig vilket behov som avses. Med samma rätt kan man fråga sig vad det är för historia som glasfasaden skall spegla. Den kommer bara att dominera över och till förvirring reflektera omgivande byggnader! Slutligen kan man fråga sig, vilkas intressen man låtit ”mötas” för att komma till detta historielösa beslut? Det finns många exempel på att byggnadsnämnden inte alls hållit sig till sin uppgift. I stället verkar den agera utan större hänsyn till allvarliga synpunkter och invändningar utifrån. Därför är det viktigt, riktigt och nödvändigt att granska politiker också mellan valen.
Man kan undra varför en del officiella instanser, t ex länsantikvarien, vilkas uppgift är att redovisa synpunkter på ingrepp och förändringar i vår stad, iakttagit en närmast kompakt tystnad inför allmänheten. För inte kan de väl ha tigit för att de samtyckt? Känner de inte ansvar för sina uppdrag?
Det är dags att ”uppvakta” kommunledningen och byggnadsnämnden med flera med en massiv brevkampanj. Uppsala är en stad värd att försvara, vårda och bevara. För detta har vi alla ett ansvar.
Göran Grant
Uppsalabo
UNT 16/2 2011