Under den allra sista tiden har diskussionen om den ekonomiska krisen i Europa glidit över till att varna för att Europa är på väg mot en djupgående depression, som alltmer liknar den världsövergripande depressionen under 1930-talet.
Finns det erfarenheter från 30-talets massarbetslöshet som borde tas till vara för att bromsa den nuvarande utvecklingen?
I USA inträffade en börskrasch 1928–29 med åtföljande lågkonjunktur och massarbetslöshet. Samtidigt fanns i Storbritannien den framstående nationalekonomen, John Maynard Keynes, som hävdade att man i USA borde stimulera ekonomin i stället för att bromsa och spara sig igenom depressionen. Keynes menade, vilket då var en hädisk tanke, att man kan underbalansera den statliga budgeten och på så vis få råd att stimulera ekonomin med investeringar i bland annat vägar, järnvägar samt utbildning.
Även i Sverige kändes lågkonjunkturen av under 30-talet med kraftigt stigande arbetslöshet som följd.
I Sverige hade vi en socialdemokratisk regering, i vilken Ernst Wigforss var finansminister. Wigforss hade tillgodogjort sig Keynes idéer, vilket bidrog till att den svenska regeringen i stället för att spara och bromsa satsade på att stimulera ekonomin genom att underbalansera den statliga budgeten.
Ett annat exempel på en expansiv åtgärd var att Arbetsmarknadskommissionen (föregångare till Ams) startade en del så kallade AK-arbeten (senare beredskapsarbeten), varvid vägarbeten och andra infrastrukturella åtgärder genomfördes. Målet var att få arbetslösa i jobb och därigenom också stimulera ekonomin och den privata konsumtionen.
Den i Sverige då förda ekonomiska politiken avvek från andra europeiska länder och bidrog till att depressionen i Sverige fick mindre negativa effekter jämfört med andra länder.
Även om den svenska ekonomin nu är mer utsatt för utländsk konkurrens än på 1930-talet borde erfarenheterna från 30-talspolitiken vara värda att lyftas fram och diskuteras av dagens politiker.
Palle Landin
före detta länsarbetsdirektör
UNT 11/7 2011