Barn tillbringar stor del av sitt vakna liv i skolan. Här ska de få kunskap och utveckla sådana förmågor som krävs för att fungera som samhällsmedborgare efter avslutad skolgång. Här ska de också samspela med andra – både barn och vuxna – på lektioner och raster samt på vägen till och från skolan.
Skolan är inte någon isolerad ö där endast lärande och kunskap står i fokus, utan en del av ett större socialt och geografiskt sammanhang och framför allt en central plats i barns sociala liv. De förutsättningar det omgivande närsamhället ger har stor betydelse för hur olika relationer skapas och för möjligheter till lärande och kunskapsutveckling. För barnen är livet i skolan intimt förbundet med livet utanför skolan.
Sverige är i dag ett segregerat samhälle med växande klyftor mellan olika grupper. Vi har en ökande boendesegregation och en än mer ökande skolsegregation (Skolverket 2012). Skolan har varit en het potatis under flera decennier och skolreformer av allehanda slag har duggat tätt över det utbildningspolitiska potatislandet.
Forskning visar att sedan det blev möjligt för föräldrar att välja skola åt sina barn så har skillnaderna mellan skolorna ökat, såväl med avseende på elevers bakgrund och betyg som på skolors kvalitet.
Det är en oroväckande samhällsförändring som går på tvärs mot idén om likvärdig utbildning och skolan som mötesplats för alla oavsett social klass, religiös tillhörighet eller etnisk härkomst. I en stor studie i Uppsala av föräldrars val av förskola för sina barn (Perez med flera 2003) konstaterades att den ökade valfriheten innebar att myndigheterna överlåtit ansvaret för förskolevalet till föräldrar med ytterst olikartade förutsättningar att hantera ett sådant val på ett informerat och medvetet sätt.
En konsekvens av det fria skolvalet är att skolan nu är en vara till salu på en utbildningsmarknad. Skolor, såväl kommunala som fristående skolor, konkurrerar om kundernas (föräldrar och barn) gunst. En skolas rykte kan bli avgörande för dess överlevnad på marknaden. Skolors rykten är ofta intimt förknippade med deras geografiska placering och med vilka elever som går där. Hur ett bostadsområde beskrivs och uppfattas av sina invånare, men även av andra utanför området, samt i medierna, har ofta stor betydelse för hur en skola i området kommer att uppfattas.
Men i debatten och forskningen om skolan och valfriheten saknas, med några få undantag, barnens perspektiv på och erfarenheter av skolvalsfrågorna. Min och andras forskning (till exempel Bunar 2009, Kallstenius 2011) har visat att valet av skola ofta är en mycket central fråga för barn.
Vilken skola du väljer att gå till, från, stanna kvar i, eller vilken skola du blir tvångsplacerad i då din valda skola saknar plats eller har lagts ned, har stor betydelse för barns vardagliga identitetsarbete.
Etnografiska studier av barns vardagsliv visar också att barn i val av skola är aktiva aktörer i de processer som leder fram till den segregering i den svenska skolan som forskningen tydlig kunnat påvisa. Genom det fria skolvalet upprätthålls och förstärks segregationen i skolan, och detta är något som barn är tvingade till att förhålla sig till och delta i. I detta finns ingen valfrihet.
När barn berättar om sina erfarenheter av och tankar kring skolvalet, ser vi hur barnen använder rankinglistor, mediala beskrivningar och rykten när de beskriver sig själva och den skola som de går i, likväl som när de beskriver jämnåriga och deras skolor.
Barnen visar tydligt hur den skola de går i och var den ligger blir en stor del av deras självuppfattning, deras identitet. Det kan till exempel handla om elvaåriga övre medelklassbarn från ett exklusivt villaområde som inte vill gå i den närbelägna socialt utsatta stadsdelens skola. De beskriver både stadsdelen och dess skola som ”no-go-areas”, ett område och en skola man bör undvika. Skolan förknippas med problemelever som barnen inte vill bli skolkamrat med.
Andra exempel är barn som stannar kvar i en skola som många andra valt bort och där de kvarstannande barnen visar upp en tillhörighet med både sin stadsdel, skola och skolkamrater och distanserar sig till andra områdens skolor och elever. Det finns också exempel på barn från städernas ytterområden som väljer att skolpendla in till en innerstadsskola med gott rykte belägen i attraktivt område, för att få möjlighet att gå i skolan tillsammans med barn från det ”bättre” området. Medan barn bosatta i det attraktiva innerstadsområdet i sin tur flyttar till en annan skola vars rykte säger att den är ännu bättre än den gamla skolan, eftersom det nu kommit ”för många” barn utifrån till denna.
De möjligheter och begränsningar som skolvalet ger tar sig olika uttryck för barn från olika grupper. Många barn reser mellan olika stadsdelar och byter mellan kommunala skolor och fristående skolor. För en del barn erbjuder valfriheten en möjlighet att lämna det gamla bakom sig och börja om på nytt i en ny skola och ett nytt sammanhang. För andra barn betyder valfriheten att de går kvar i en skola som uppfattas som dålig av dem som lämnat den, vilket i förlängningen kan leda till man blir tvungen att byta skola om elevunderlaget blir för litet.
Det fria skolvalet innebär alltså att barn är tvungna att delta i processer som leder fram till den sociala, ekonomiska, religiösa och etniska segregeringen i den svenska skolan.
När det är dags att välja skola är barn ofta engagerade och delaktiga i familjens diskussioner om valet. Vilken skola de ska välja är viktigt för barn och något som de diskuterar intensivt med sina kamrater. Det är heller inte ovanligt att barnen har stort inflytande över vilken skola som föräldrarna sedan väljer.
Att välja skola är med andra ord inte enbart en fråga för föräldrarna, vilka förvisso har det formella ansvaret, utan i allra högsta grad för barnen. För barn finns det ofta en klar koppling mellan skola och identitet – ”tala om vilken skola du går i och jag ska säga vem du är”.De berättar om erfarenheter av att uppfatta sig som vinnare eller förlorare på valfrihetens arena.
Därför är det dags att uppmärksamma att det inte enbart är föräldrar som fått axla ansvaret för att göra de bästa möjliga val av skola för sina barn, utan att skolvalet i dag även är något som skolbarn själva tar ansvar för. Ett ansvar som barn har mycket olikartade resurser att hantera och som har stor betydelse för deras framtida liv.
Katarina Gustafson
lektor i Barn- och ungdomsvetenskap
UNT 16/9 2013