I februari inleddes protesterna i Libyen. Inte långt därefter påbörjade Nato med stöd av bland andra Sverige sitt understöd till rebellernas kamp mot diktatorn Muammar Gaddafi. Även om vi ännu inte sett det definitiva slutet på konflikten tyder allt på att den libyska regimen kommer att falla. Vi gläds med det libyska folket. Men Sveriges engagemang kan inte avta bara för det. Nu börjar det svåra och mödosamma arbetet med att bygga upp Libyen på nytt. Även om den nya staten nu föds genom våld är det viktigt att det efterföljs av fred och stabilitet. Vi hoppas inte behöva se liknande anarki med plundring och terror som världen bevittnade i Irak 2003 efter diktatorn Saddam Husseins fall.
Det är vitalt att Gaddafi, hans söner och andra höga makthavare ställs inför rätta i den internationella domstolen i Haag. En ny libysk stat måste byggas på demokratiska rättsprinciper. En stat som från början visar goodwill inför det internationella samfundet bär större legitimitet. Dessutom är staten då också mer benägen att internt hålla hårdare på rättsprinciper samt respektera mänskliga rättigheter.
Sverige borde vara en aktiv och drivande part för detta. Om Gaddafi ställs inför internationell rätt är det en signal mot alla diktaturer i regionen. Förhoppningsvis kan det få förtryckare som Syriens Bashar al-Assad att fundera över hur länge till dominospelet inom Arabvärlden kan fortsätta? Vem hade kunnat ana att Gaddaffi som under ett FN-besök förra året rev sönder en FN-deklaration kunde hamna i denna situation för att inte nämna Zine El Abidine Ben Ali och Hosni Mubarak?
Sverige måste nu bygga goda relationer med en kommande regering men framför allt bidra till det civila samhällets uppbyggnad. Sveriges viktigaste roll borde vara att stötta libyer i deras arbete att bygga upp demokratiska institutioner. Bland annat genom att stödja kvinnorättsorganisationer och kvinnors politiska deltagande. Likaså genom att stärka och utbilda fackföreningar och ungdomsorganisationer. Sverige har ett ansvar för att stå upp för humanistiska och demokratiska värden.
Tyvärr har den svenska hållningen de senaste åren varit lam och undfallande. Ett aktuellt exempel är handelsminister Ewa Björlings besök i Libyen 2008. Syftet med besöket var inte att främja demokrati och mänskliga rättigheter utan att bygga relationer till Gaddafi och sälja övervakningsutrustning till den libyska regimen.
Detta är en skam för Sverige och något vi borde be om ursäkt för inför det libyska folket. Vi borde återställa och bygga upp nytt förtroende hos det libyska folket genom humanitära insatser och insatser för demokratibygge. Vi kräver att den svenska regeringen ägnar sig åt att återställa det libyska folkets förtroende. Den svenska regeringen borde istället för att jaga billig olja och sälja vapen ägnar sig åt jämlika handelsrelationer och att verka för demokrati, inte diktatur.
Gabriel Wikström
förbundsordförande SSU
Kirsti Kolthoff
ordförande Internationella Kvinnoförbundet
för Fred och Frihet
UNT 31/8 2011