Vänsterpartiet uttrycker i sin artikel i UNT (5/3-2014) en pessimism vad gäller både Alliansen och Sverige i allmänhet som inte har stöd i fakta. Vi Kristdemokrater är stolta över att vi tillsammans med de andra allianspartierna har sänkt skatten, utökat valfriheten i Sverige och förbättrat välfärden.
Låt oss börja med kritiken mot regeringens skattepolitik, där Vänsterpartiet anklagar regeringen för att ha satsat 27 gånger mer på skattesänkningar än välfärd. Detta är en siffra tagen ur luften. Slår man samman Alliansens budgetar från 2011-2014 ser man att ungefär 60 procent av fördelade medel lagts på utgiftsreformer och 40 procent på skattereformer.
Hur ser då relationen mellan skattepolitiken och välfärdspolitiken ut? Har Alliansens skattesänkningar urholkat finansieringen av välfärden? Tvärtom. Sedan 2006 har svenska statskassans intäkter, trots skattesänkningar, stigit med hela 10 procent. Skattetryck är för oss inte ett självändamål utan ska sättas på en nivå så att det optimerar intäkterna.
De offentliga utgifterna sett till andel av Sveriges ekonomi är dessutom precis lika stora idag som 2006 när Alliansen tog över. Däremot har skatteintäkterna till stat, landsting och kommun stigit ordentligt under Alliansens tid vid makten.
Mest fel skjuter Vänsterpartiets kritik av Alliansens välfärdspolitik. Tittar vi på finansieringen till vård, skola och omsorg mellan åren 2006-2010 framgår i stället att välfärden upprustats. Aldrig tidigare i Sveriges historia har mer pengar satsats på vård, skola och omsorg. Sedan 2006 har resurserna till välfärden ökat med drygt 11 procent eller 88,6 miljarder. Varje område inom den offentliga välfärden har fått mer resurser att röra sig med, undantaget grundskolan eftersom antalet elever har sjunkit.
Enligt Vänsterpartiets budget för 2014 ska skatterna höjas med 60 miljarder och till 2016 hoppas man kunna få upp skattehöjningarna till 90 miljarder. Varifrån pengarna till alla deras reformer ska tas håller de tyst om.
För Knivstas del, skulle exempelvis följden av vänsterpartiets vinstförbud i välfärdssektorn innebära direkta försämringar, då hälften av vårdcentralerna, äldreboendena och flertalet av förskolorna skulle få stänga. Driftsform och politisk makt tycks vara viktigare för vänstern än valfrihet och kvalitét för kommunens invånare.
Med kristdemokraternas politik får Knivsta en skola med fokus på kunskap och bildning där varje elev blir sedd, en äldreomsorg präglad av kvalité och valfrihet och mindre barngrupper i förskolan. Denna väldfärdspolitik kan vi finanisera utan att tynga Knivstaborna med onödiga skatter och avgifter.
Björn-Owe Björk (KD), Gruppledare i Knivsta
Mikael Oscarsson (KD), Riksdagsledamot
Hugo Fiévet (KDU), 2:a vice ordförande