Var är bröstsjuksköterskorna?

Vi vill ha ett bröstcancercentrum. Från hösten har vi lovats bröstsköterskor som ska hjälpa oroliga kvinnor med bröstknölar till snabb mammografi. Dessa har vi dock ännu inte sett till, ­skriver Lena Widh.

Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX

Uppsala2013-10-13 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varje år insjuknar cirka 8 000 kvinnor i Sverige i bröstcancer. Det innebär att varje dag får 22 kvinnor en bröstcancerdiagnos.

Var sjätte timme dör en kvinna i Sverige i bröstcancer, som är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Ännu återstår mycket för att kvinnor i Sverige ska få lika god diagnostik och behandling oavsett var i landet de bor. Bröstcancerföreningen Kungsängsliljan i Uppsala län arbetar med följande frågor.

l Likvärdig och fullgod behandling:

För oss är det självklart att man som patient ska få likvärdig vård oberoende av var man bor och var man får sin behandling. Sverige har en solidariskt finansierad sjukvård. Det är då stötande att ta del av larmrapporter om att vissa bröstcancersjuka patienter får finna sig i orimligt långa väntetider för diagnos och behandling eller nekas behandlingar och läkemedel av kostnadsskäl.

Det är dags att se till att likställighets­principen i vården säkras och en översyn måste därför ske på nationell nivå.

Bröstcancerpatienter måste också få information om rätten till en förnyad medicinsk bedömning, så kallad second opinion.

  • Skriftlig information om diagnosen och behandlingsplan samt rehabiliteringsplan:

Att få ett cancerbesked är en chockartad och omskakande upplevelse. Det är väl känt att patienter blir oförmögna att ta till sig information och komma ihåg vad som sagts. Alla patienter bör därför få en skriftlig behandlingsplan, som även innehåller information om den rehabilitering patienten ska få efter avslutad behandling. En trygg patient kommer snabbare tillbaka till sin vardag. För att underlätta återgången till ett fullgott liv efter operation och behandling för bröstcancer bör ett individuellt rehabiliteringsprogram upprättas som omfattar sjukgymnastik, kunskap om lymfterapi, fysisk träning och psykologisk bearbetning. Denna rehabiliteringsplan är något som bröstcancerdrabbade kvinnor i Uppsala saknar. Bröstrekonstruktion är en väsentlig del av rehabiliteringen. För de som vill ha rekonstruktion skall den ske så snart det är medicinskt möjligt och inom ramen för sjukvårdsförsäkringen.

  • Bröstcancercentrum:

Något som vi ifrån Bröstcancerföreningen Kungsängsliljan länge arbetat för att få till stånd är ett sammanhållet bröstcancercentrum där all vård och behandling av patienter med bröstcancer ges.

Vi vill att verksamheten – både kirurgi, onkologi och mammografi – skall vara samlad på ett ställe runt patienten, och inte som nu, så att patienterna måste förflytta sig mellan olika byggnader på Akademiska sjukhuset och Samariterhemmet.

Vi är dessutom övertygade om att vården blir mer effektiv om all personal som arbetar med bröstcancer har varandra i samma hus. Det är märkligt att Akademiska sjukhuset inte har lyckats ordna det eftersom flera mindre sjukhus har klarat av det.

  • Mammografi:

Bröstcancerföreningen Kungsängsliljan har länge drivit kravet att kvinnan själv ska kunna ringa och beställa tid för mammografi när hon upptäcker en knöl i bröstet, utan att först behöva gå till vårdcentralen för att få en remiss och få vänta veckovis medan tumören växer.

På den punkten har vi i februari 2013 blivit lovade att det från och med i höst skall finnas bröstsköterskor som ska hjälpa den oroliga kvinnan att se till att hon snabbt får tid för mammografi. Dessvärre har vi inte sett till dessa bröstsjuksköterskor ännu!

Vi vill att Uppsala läns landsting håller sina löften och ser till att tagna beslut verkställs och genomförs omgående.

  • Neddragningar och platsbrister:

På Akademiska sjukhuset råder det stora brister som bidrar till långa väntetider och bristande omvårdnad. Vi har bevittnat en mycket stressad och utmattad personal som jobbar under tuffa arbetsvillkor. Platsbrister på avdelningar är ett stort problem som gör att ansvarig läkare ibland inte hinner träffa sin patient som är placerad på annan avdelning. Omorganisationer och ekonomiska nedskärningar har bara bidragit till sämre vårdkvalitet. En annan orosfaktor är att cancerpatienter oftast inte får träffa samma läkare och behandlingssköterskor under sin behandlingstid. Det skapar stor otrygghet hos patienten.

Bröstcancerföreningen har i dag ett välutvecklat samarbete med både kirurgen och onkologen, och vi möts av förståelse och en vilja att ta hänsyn till våra behov.

Vi har fått samtal från förtvivlad personal att de inte längre orkar och överväger att sluta. Självklart oroar vi oss för vad som ska hända om sjuksköterskeflykten fortsätter.

Dessutom kan vi inte acceptera det som hände i somras att man var tvungen att stänga en hel vårdavdelning på onkologen på grund av att man misslyckades med att rekrytera personal. Vi kräver med stort allvar att sjukhusledningen och ansvariga landstingspolitiker seriöst tar itu med problemet.

Bröstcancerföreningen Kungsängsliljan Uppsala län
Lena Widh
ordförande
UNT 13/10 2013

Läs mer om