Landstinget i Uppsala län har nu yttrat sig över Indelningskommittens förslag om storregioner. En knapp majoritet i landstingsstyrelsen tillstyrker förslaget, men yttrandet är inte entydigt utan snarare spretigt. Flera partier har avgett egna yttranden och reserverat sig mot beslutet.
Det är anmärkningsvärt att det är landstingsstyrelsen som fattat beslutet, då frågan om storregioner torde vara en av de viktigaste för landstinget sedan man införde landstingen på 1860-talet. Landstinget har således inte låtit landstingsfullmäktige att behandla ärendet, trots att det avgivna yttrandet i praktiken innebär att landstinget tillstyrker att landstinget i Uppsala län avskaffas.
Vad gäller beslutsnivån är det också anmärkningsvärt att landstingsstyrelsens ordförande menar att det vore orimligt att låta fullmäktige behandla frågan, då det bara rör sig om ett "delbetänkande" (UNT 5/10). Visst, formellt är det ett delbetänkande från kommitten, men det är ställningstagandena till detta delbetänkande som faktiskt kan avgöra om det ska bildas storregioner eller ej. Genom att säga ja till förslaget har landstinget bidragit till att staka ut vägen mot storregioner, bilda en Svealandsregion och se till att Uppsala län blir ett minne blott.
Även Uppsala kommun har beslutat om ett yttrande och tillstyrkt en storregion. I kommunen har man, liksom i landstinget, inte låtit fullmäktige fatta beslutet. Både landstinget och kommunen har således fattat beslut om sina yttranden utan den öppenhet som en fullmäktigebehandling innebär.
Det har för övrigt varit märkligt tyst från landstingets och kommunens ledande politiska företrädare sedan kommittens förslag lades fram i början av sommaren. Inte någon av dem har offentligt redovisat grunderna för sina ställningstaganden. Landstinget och kommunen har i stället behandlat frågan i för allmänheten slutna rum.
Landstinget har, som framgår av yttrandet, bedrivit remissarbetet tillsammans med övriga landsting och regioner som föreslås ingå i den nya storregionen. Särskilda kontakter har också tagits med länets kommuner. Det är samma agerande som kommittens ledamöter uppvisade: delta inte i den offentliga, öppna debatten utan håll frågan inom den etablerade politiska kåren. Det är från demokratisk synpunkt ett obegripligt agerande. Sören Bergqvist (V) ska dock ha en eloge för att han i UNT (6/10) redovisade något av en röstförklaring till Vänsterpartiets ställningstagande i landstinget.
Ett eventuellt bildande av storregioner är en stor samhällsförändring. Den skulle innebära en betydande maktöverföring till de nya landstingen, både från nationell och kommunal nivå. Det är en stor och avgörande fråga för vår samhällsorganisation. Sådana förändringar har hittills genomförts endast om det funnits en stor majoritet i riksdagen och en bred samsyn i landet.
Nu verkar det som om förespråkarna för en förändring ska försöka driva igenom förslaget trots att stödet inte är särskilt starkt. Det är inte rimligt att en samhällsförändring med så stora förskjutningar i balansen mellan den nationella nivån, regionerna och kommunerna genomförs på så bräcklig grund.
Nej, vi får hoppas att man centralt kommer till sans, och att man gemensamt finner en lösning som kan vinna en bred politisk samsyn och som kan accepteras av det stora flertalet i hela landet. De krav på folkomröstningar som nu reses på olika håll i landet kan innebära att det ges tid för eftertanke.
Ulf Henricsson
Före detta länsråd