REPLIK. I UNT har Per Bill och Gunnar Hedberg (båda M) ett polemiskt debattinlägg mot S inför 1 maj (UNT 30/4). Med ett numera välkänt grepp ställs frågan: ”Är en röst på Löfven en röst på Vänsterpartiet?”
Hur logisk är denna fråga egentligen? Moderaternas eget maktideal bygger ju på en självbindning ifrån andra partier. Samma fråga kan då ställas med omvända förtecken. Är en röst på Jan Björklund en röst på Moderaterna? I blockpolitikens Sverige måste nog svaret dessvärre bli ”ja”.
Alliansen är en maktkonstruktion, uppbyggd av och för M. Det var ett bra grepp 2006, och gav majoritet för regeringsskifte. 2010 blev det endast minoritetsregering. Vad kommer 2014?
Som i nästan alla koalitioner har det största partiet vunnit och småpartierna förlorat. Folkpartiet, med knappt 8 procent 2006, och 7 procent 2010, noterar nu 5 procent i opinionsmätningarna. Småpartierna lockas av maktens möjligheter, men möts av väljarkårens likgiltighet. Tänk om detta är en ganska sund reaktion? På valdagen har väljaren aldrig fel.
Väljaren som ser sitt förstahandsparti på förhand låsa sig beträffande samarbete efter valdagen, ser sin egen valfrihet minska. I stället för säg åtta partier i rikspolitiken erbjuds väljaren ’antingen-eller’. Då kan man lika gärna rösta på storpartiet direkt. Varför stödja stödpartier?
Blockpolitik har alltså en demokratisk avigsida. Blockpolitik begränsar väljaren. Det är hederligare mot väljarna om partierna i stället endast representerar sig själva. Det gäller såväl åt höger som åt vänster i politiken. Väljarens röst på ett parti ska inte på förhand kunna räknas som en indirekt röst på ett annat.
En fri fana och en tydlig partiprofil i valrörelser är det enda som gör programarbete och valarbete meningsfullt för valarbetaren. En röst på Folkpartiet ska vara en röst på Folkpartiet. Koalitionsförhandlingar får vänta till efter valet.
Terry Carlbom (FP)
UNT 11/5 2012