För socialdemokratin har kulturen alltid haft en stor betydelse. Det är genom ett rikt kulturliv för alla människor som vi ser ett samhälle i rörelse. Ett samhälle där alla har möjlighet att förverkliga sig själva och sina drömmar. Kulturen bidrar till att människor vågar se utanför ramarna, vågar drömma stort och vågar skapa mer.
Skapandet är också det primära i folkbildningsarbetet som är en del av kulturpolitiken. Människor kan på sina egna villkor och med inspiration av bland annat litteratur, foto och konst bidra till ett livligare och mer progressivt samhälle tack vare möjligheten till deltagande i verksamheter som bildningsförbunden erbjuder.
Vi socialdemokrater vill därför fortsätta satsa på folkbildningen, men också ge studieförbunden den självständighet de bör ha rätt till för att kunna fortsätta bedriva sitt utmärkta demokratiarbete. Medan vi vill satsa och förbättra verkar regeringspartierna inte se behoven och därför inte satsa tillräckligt.
I onsdags debatterade kulturutskottet folkbildningsfrågan i riksdagens kammare. De borgerliga partierna säger sig vilja värna om studieförbundens verksamhet och självständighet. Trots det vill de inte ta bort de sju verksamhetsområdena som i praktiken innebär en detaljstyrning. Vi socialdemokrater drev på för att avskaffa denna detaljstyrning, för att möjliggöra en fri och frivillig folkbildning.
Utformningen med fyra syften och sju verksamhetsområden är enligt vår mening en krånglighet och politisk klåfingrighet som begränsar. Dessutom finns det en risk att det leder till likriktning. Folkbildningens styrka ligger i dess mångfald av aktiviteter - inte enformighet.
Vi ser likaså på lokal nivå hur borgerliga majoriteter sätter käppar i hjulet för studieförbundens bildningsarbete. I dag finns det hela 18 kommuner i riket som helt struntar i att stödja studieförbunden. Av dessa är 14 borgerligt styrda och välbärgade kommuner så som Danderyd, Järfälla, Lidingö och Vaxholm – samhällets solsida om man så vill.
Det verkar även som om den borgerliga majoriteten i Uppsala har snappat upp ett och annat från sina kolleger på andra sidan länsgränsen. I höstas beslutade alliansen i Uppsala att minska bidragen till studieförbunden med 900 000 kronor för 2012. Regeringspartierna talar om att inte försöka styra över hur folkbildningsrådet ska fördela statsbidraget samtidigt som deras förslag i praktiken leder till ett snävare verksamhetsområde. På lokal nivå minskar samma partier bidragens storlek. Tydligare än så kan en bildningsfientlig politik inte föras.
För oss socialdemokrater har det delade ekonomiska ansvaret, mellan stat, landsting och kommun, varit. År 2006 beslöt en enig riksdag att regeringen skulle ta initiativet till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om bildningsfrågan. Utan dialog är risken stor att folkbildningen nedprioriteras i kärvare tider. Redan nu har kommunerna det svårare att få finanserna att gå ihop, eftersom regeringen har flyttat mycket av det ekonomiska ansvaret för arbetslösa och sjuka till kommunerna. Ingen ska behöva vara rädd för att bli sjuk, arbetslös eller att kunna vidareutbilda sig. Ett framåtsträvande samhälle sätter inga gränser, det ger möjligheter.
Folkbildningen har med sin pedagogik och sitt sätt att möta människor en unik möjlighet att få fler att bli delaktiga i vårt demokratiska samhälle. Den är och har alltid varit en kraft för att motverka klassamhället. Bildningsfrågan är därför en hjärtefråga för Socialdemokraterna. Det är endast när människor kan bryta sig loss från begränsande normer och nå sin fulla kapacitet som människan kan sägas vara fri. Inte genom att minska anslagen till alternativa studieformer.
I Uppsala län anordnades det under 2010 sammanlagt 7 855 studiecirklar med 52 582 deltagare, 12 819 kulturprogram. Under 2009 arrangerade 175 kurser med 2 736 deltagare av länets två folkhögskolor. Det om något är ett tecken på att folkbildningen fortfarande har en stor och betydande roll i samhället.
Våra kulturskapare och demokratiambassadörer måste få möjlighet att utveckla sina former självständigt och inte ha staten som bromskloss genom regleringar som i praktiken leder till detaljstyrning.
Agneta Gille
riksdagsledamot, ordf Socialdemokraterna i Uppsala län
UNT 5/2 2012