I slutet av förra året beskrevs och analyserades frågor om meddelarskydd och yttrandefrihet i UNT, både på ledar- och nyhetsplats. Flera av de som intervjuats på tidningsplats anser att det har blivit tystare på många arbetsplatser och att rädslan för att vara ifrågasättande och kritisk har ökat.
Enligt min erfarenhet och uppfattning – bland annat redovisad i min bok Den farliga tystnaden – finns det många förklaringar till att en tystnadens konformism brett ut sig på allt fler arbetsplatser. Oftast ses frågor om meddelarskydd och yttrandefrihet ur juridiska, tekniska och administrativa perspektiv.
Jag vill här lyfta fram organisationskulturens, personalpolitikens och ledarskapets avgörande betydelse i sammanhanget. Vilka hinder försvårar en bred kreativ och välgörande debatt om hur arbetet leds och organiseras?
Sedan mitten av 90-talet har inte minst kommuner och landsting genomgått ideologiska, kulturella och politiska förändringar. Dessa omställningsprocesser har på olika sätt påverkat relationer och kommunikationen mellan olika arbetsenheter, yrkesgrupper och kanske särskilt mellan politiker och anställda. Sistnämnda problematik måste särskilt uppmärksammas och diskuteras. Här efterlyser jag forskning om meddelarskydd och yttrandefrihet ur ett psykosocialt perspektiv.
Under en lång följd av år har jag varit engagerad i frågor om företagsdemokrati, medbestämmande, jämställdhet och arbetsmiljö. Det fria ordet och den kreativa debatten på arbetsplatsen är av en avgörande betydelse. Jag anser därför att det på många jobb bör inrättas och utvecklas forum och mötesplatser där man tar upp centrala frågor om företagsdemokrati, organisations och personalpolitik ur ett fördjupat perspektiv. Detta kan exempelvis gälla frågor om personalförsörjning, maktstrukturer och chefsledarfilosofier.
Jag är helt övertygad att det fria ordet och den livgivande interna debatten inom ett företag eller förvaltning har en avgörande betydelse för hur man utvecklar arbetsplatsen på ett effektivt sätt.
Inge Ohlsson
författare och debattör i arbetslivs- och personalfrågor
UNT 28/1 2012