Vattenfall är verkligen i blåsväder. Företaget är starkt ifrågasatt efter den minst sagt dåliga Nuon-affären som kritiseras både i ekonomiska termer och ur miljösynpunkt. Det senare för att Vattenfalls koldioxidutsläpp ökar beroende på att Nuons elproducerande anläggningar till största eldas med fossila bränslen.
I en debattartikel 4/3 påstår Björn Westerstrand att Eldning med biobränsle är ett bedrägeri i ett klimatperspektiv. Han avfärdar klimatnyttan i Vattenfalls övergång till skogsbränsle i Uppsalas fjärrvärmeanläggning. Om Westerstrands påstående är riktig så skulle detta utan tvekan innebära ytterligare stora förluster för Vattenfall.
I fjol deltog jag i en grupp från KSLA, Kungliga Skogs och Lantbruksakademin, som under några dagar var i Tyskland för att studera hur landet skall nå sina målsättningar inom energiområdet som exempelvis ökad andel förnybar energi. Det visade sig att biobränsle i Tyskland liksom i Sverige dominerar satsningen på ett hållbart energisystem.
Vi passade också på att besöka Vattenfall i Berlin bland annat för att höra hur de avser att genomföra en nödvändig omställning från elproduktion med höga utsläpp av fossilt koldioxid. Våra värdar på företaget var säkra på att biobränslen är rätt väg att gå för att nå företagets vision om nollutsläpp av klimatgaser till år 2050.
Så tillbaks till Westerstrands debattartikel om att eldning med skogsbränsle är ett bedrägeri ur klimatsynpunkt. Det är ett allvarligt ifrågasättande av bioenergins roll i ett hållbart energisystem och där Vattenfalls användning i Uppsala är en liten sak i sammanhanget. Men för Vattenfall som helhet skulle det få avsevärda konsekvenser om stora delar av utbudet av skogsbränsle inte skulle godkännas som förnybart bränsle. Det skulle då förmodligen omöjliggöra uppfyllande av företagets klimatmål.
Som stöd för sin tes om bedrägeri så hänvisar Westerstrand till en doktorsavhandling vid Göteborgs universitet. I avhandlingen jämförs fossila bränslens klimatpåverkan med olika fraktioner av skogsbränsle såsom stubbar och Grot, grenar och toppar. Vid eldnig av skogsbränsle frigörs koldioxiden momentant, men i praktiken varierar nedbrytningshastigheten i skogen väsentligt beroende på fraktion. Och tidsskillnaden mellan eldning och nedbrytning i skogen tas i avhandlingen som intäkt för att mycket av skogsbränslet knappast är bättre än kol.
Det som presenteras i avhandlingen är inga nyheter. Jag minns själv kurvor över nedbrytningshastighet för skogsbränsle framtagna av Vattenfall för snart 25 år sedan som en delstudie för att utröna miljökonsekvenser inför en satsning på skogsbränsle. Vattenfalls slutsats blev att det viktigaste är att se helheten av tillväxt och uttag ur skogen i en region eller ett land.
För varje land innebär det att skogens upptag av koldioxid måste balansera frigörande av koldioxid vid eldning och nedbrytning i skogen. Detta är inget bekymmer för svenskt skogsbränsle eftersom skogens årliga tillväxt väsentligt överstiger uttagen.
Vattenfall måste framöver se till att successivt öka andelen hållbara biobränslen i alla anläggningar där så är möjligt.
För är det något jag verkligen ifrågasätter med Vattenfall så är det viljan att i praktiken bidra till en klimatvänlig produktion. Mycket snack men lite verkstad, det har varit kännetecknande för Vattenfalls klimatambitioner. Det behövs rejäla förändringar för att företaget skall sköta sina åtaganden och ansvar för kommande generationer. I den satsningen så det inte någon tvekan om att hållbara skogsbränslen från bl a Sverige kommer att få stor betydelse.
Göran Hedman
ordförande kommittén för energifrågor KSLA, Kungliga Skogs och Lantbruksakademin
UNT 12/3 2013