Utbyggnaden av vatten- och avloppsystemen är problematisk i många kommuner. Det gäller även i de kommuner som ska stå för en väsentlig del att de tillkommande bostäderna. Knivsta mellan Stockholm och Uppsala är en av dessa kommuner.
Knivsta består av en centralort och kringliggande utbyar. Dessa utbyar är attraktiva och många vill bosätta sig där. Det borde inte vara något bekymmer om kravet på fungerande infrastruktur kan tillgodoses under rimliga villkor.
Vatten och avloppsförsörjningen kan vara enskild, samfälld eller kommunal. Under förutsättning att de grundläggande miljökraven är tillgodosedda borde man kunna välja den lösning för vatten- och avloppsförsörjningen som är mest kostnadseffektivt för varje område. Den nuvarande vattentjänstlagen ställer dock orimliga krav på att kommunerna ska ha ansvaret, trots att detta i många fall är väsentligt dyrare. Lagen tvingar kommunen att ta ansvaret för vatten och avlopp när antalet fastigheter ökar till mellan 15 och 25 inom ett område. Det gäller oavsett om de berörda fastigheterna redan har fungerande va-lösningar eller inte. I de flesta fall måste då redan väl fungerande enskilda eller samfällda lösningar ersättas med nya kommunala VA-lösningar.
Vattentjänstlagens krav drabbar både kommuner och fastighetsägare. Kommunen tvingas till dyra investeringar utan att några mätbara miljöförbättringar erhålls och berörda fastighetsägare drabbas av en avgift som vanligtvis uppgår till mellan hundra och tvåhundra tusen kronor. Enskilda eller samfällda lösningar ger lägre kostnader för fastighetsägarna en utby.
Tolkningen av Vattenlagen visar att även om en enskild eller en samfälld lösning är väl fungerande så undantas den inte från kravet på kommunalt VA. Visserligen får den som har en enskild va-lösning den inlöst, men ersättningen är begränsad, eftersom den baseras på den enskilda anläggningens ålder. Vanligtvis tillämpas en avskrivningstid på bara 20 år när man räknar fram ersättningen.
Konflikter mellan de grannar som vill bo utan förändringar och de som vill sälja mark är vanliga av samma skäl som ovan.
Att bygga ut kommunalt VA i utbyar är mycket dyrt, både att anlägga och att driva. På grund av vattentjänstlagens krav på kostnadsdrivande nyinvesteringar, motverkas kommunernas möjligheter att planlägga nya bostäder i dessa utbyar.
Vi anser att Vattentjänstlagen måste ges en sådan innebörd att den inte leder till orimliga kostnader för utbyggnad av bostäder där Plan- och Bygglagen ger förutsättningar för sådan bebyggelse. Konflikten mellan lagarna är uppenbar.
Vi anser därför att Plan- och Bygglagen, Vattentjänstlagen och Anläggningslagen måste samordnas bättre. Vattentjänstlagen måste ges ett innehåll som ger en bättre möjlighet att bedöma om kommunalt VA är den bästa lösningen eller om redan befintliga enskilda eller samfällda system duger och kan behållas. Anläggningslagen måste ges ett innehåll och tillämpning som ger bättre fungerande VA-samfälligheter. Vidare måste Plan- och Bygglagen ges en tydligare relation till Vattentjänstlagen för att främja ett mer kostnadseffektivt bostadsbyggande.
Att förändra de tre aktuella lagarna väntas ta flera år i anspråk. I avvaktan på en sådan större översyn av lagstiftningen vill vi peka på att den utredning som låg till grund för utformningen av Vattentjänstlagen anvisade en mer öppen tolkning av hur kraven på kommunalt VA skulle kunna bedömas. Detta förslag uteslöts emellertid i den slutliga lagtexten. För att snabbare ge möjlighet att hantera problemet med orimliga kommunala VA-investeringar anser vi att en ändring av Vattentjänstlagen i linje med utredningens förslag borde kunna införas med kort varsel.
Bo Rutberg, Knivsta.Nu
Styrelseledamot, Knivstavatten AB
Kenneth Gunnar, Knivsta.Nu
Kommunfullmäktiges ordförande, Knivsta kommun