En ung iransk kvinna med utsläppt hår och schalen kring axlarna står framför ett stort plakat fäst på en vägg med texten: ”Kvinnor ombes beakta den islamska hijaben”. En annan poserar, iförd en röd vinterjacka som kontrasterar mot den snötäckta omgivningen, barhuvad vid ett snöbeklätt vintergrönt träd. Andra kvinnor har låtit sig fotograferas utan slöja/schal på såväl det Kaspiska havets stränder som vid ruinerna av den antika staden Persepolis.
Detta må låta som fiktion, men faktum är att bilder föreställande samtliga av ovannämnda fall och hundratals andra finns uppe på en nyligen skapad facebooksida.
Översatt från persiska till svenska kan sidan ungefärligen benämnas ”Iranska kvinnors friheter i smyg”, eller ”Iranska kvinnors smygfriheter”, och har alltså blivit en plattform för iranska kvinnor att ladda upp bilder på sig själva där de syns utan den schal eller slöja som rådande regelverk förpliktigar dem att bära.
I Iran är medborgarnas politiska, sociala och individuella rättigheter i allmänhet, och kvinnors rättigheter i synnerhet, starkt kringskurna av en regim som alltsedan revolutionen 1979 opererar enligt en konstitution grundad på islamsk lag.
Ett av de tydligaste sätt på vilket begränsningen av den sociala och individuella friheten finner uttryck är skyldigheten för kvinnor att täcka sitt huvud och sin hud, med undantag för ansiktet. Det skarpa reglementet tvingar i praktiken iranska kvinnor att på allmän plats bära slöja eller sjal för att täcka huvudet, medan de heltäckande ytterplaggen oftast utgörs av antingen chador (det traditionella, svarta plagget som täcker kroppen från huvud till fötter) eller manteau (den mer moderna varianten som liknar en kappa).
Den nya facebooksidan, med över 550 000 följare på drygt två månader, anknyter till denna historia av avsaknad av rätten att bestämma över egen kropp och klädsel. Fenomenet speglar knappast någonting som tidigare varit okänt, nämligen att missnöjet kring dessa begränsningar är stort och utbrett.
Däremot sammanjämkar och förstärker ”Iranska kvinnors smygfriheter” rösterna hos en generation som genom denna metod sänder en tydlig signal till omvärlden och Irans makthavare: låt varje kvinna själv bestämma hur hon klär på sig.
Irans regelverk specificerar inte kvinnors skyldighet att bära täckande klädsel, men betonar nödvändigheten av shariaenligt täckande av kroppen. Regeringen trappade under den förra presidenten Mahmus Ahmadinejad upp vad man kallade bekämpningen mot undermåligt hijab.
Juridiskt kan en kvinna som slarvar med kroppstäckningen ”tuktas” genom en av domstol specificerad bestraffning eller dömas till bestraffning med piskslag. Den vanligaste följden tenderar vara bötesstraff. En polisstyrka, kallad Gashte Ershad och upprättad i ”moraliskt vägledande” syfte vandrar ofta på gatorna i storstäderna på jakt efter kvinnor med bristande hijab.
Dessa enkla bilduppladdningar har, sedan sidan grundades den 3 maj, vuxit med närmast explosionsartad fart. De personliga texter som ofta ackompanjerar bilderna skildrar kvinnornas erfarenheter av den ofrihet som hijabtvånget har berett dem.
Fenomenet har tilldragit sig mycket uppmärksamhet och omskrivits i såväl Der Spiegel som i New York Times. Texterna belyser de få minuter av frihet som bilden tagits under, en frihet som måste sökas ute i det vilda och som upphävs i den sekund kvinnor är ute bland andra människor.
Naturligtvis är den religiöst motiverade, moraliserande obligationen att bära täckande klädsel endast ett svepskäl för ett systematiskt förtryck av ett kön, ett förtryck som i förlängningen är tänkt att förhindra kvinnors möjlighet till inflytande och därmed säkerställa bevarandet av status quo för ett kleresi som bekvämt nog härleder sin auktoritet direkt från himlen. ”Iranska kvinnors smygfriheter” befäster enkelt och elegant den landsomfattande oppositionen till denna skenhelighet. Irans kvinnor har sedan länge genomskådat de motbjudande förhållanden i vilka de tvingas leva, och sidan sammanfattar på ett konkret och rörande sätt deras kamp för, och längtan efter, förändring och frihet.
Karwan Osmani, 20-årig Knivstabo och skribent