I slutet av maj månad lämnar en stor andel av barnmorskorna på förlossningen sina tjänster. Verksamhetschefen, Masoumeh Rezapour har till slut insett vidden av problemen. Till UNT säger hon att vi måste sluta prata lön och att det är barnmorskorna som har orsakat situationen. Hon lägger skulden på mina kollegor, varav många under åratal, lojalt och enträget, burit upp förlossningskliniken på sina axlar. Det är deras förtjänst att vi har kunnat åtnjuta en av landets bästa kliniker till landets lägsta löner!
Ingen ifrågasätter läkare, jurister, kockar eller ingenjörer som väljer att säga upp sig och gå till mer välbetalda jobb. Det är en rimlig och bra konsekvens av att leva i ett öppet och rörligt samhälle. Men när barnmorskor gör samma sak går verksamhetschefen ut och delar upp oss i lojala eller illojala, som om vi var en livegen skock får.
Sanningen är att Uppsalas barnmorskekollektiv är allt annat än en homogen grupp; vi är en brokig skara individer med eller utan familjer, barn, bostadslån och räkningar som ska betalas. Någon gång i framtiden vill vi kunna få ut en hyfsad pension som går att leva på. Verksamhetschefen erkänner frankt att lojala barnmorskor – de som ej hotat om uppsägning - fått ett större lönepåslag i årets revision.
Alltså: barnmorskorna delades upp i lojala respektive illojala; därefter lönesattes de i enlighet med denna beskrivning. Kanske är detta synsätt hos ledningen ett större problem än de faktiska lönerna? Kanske hade flera barnmorskor valt att stanna kvar om Masoumeh visat en lite mer ödmjuk och insiktsfull förståelse för sina arbetstagares villkor?
Om jag - nu med en fast anställning i Stockholm och en timanställning här hemma - väljer att ta några extrapass på förlossningen så gör jag det inte för lönen eller för att jag är lojal gentemot klinikledningen. Det som driver mig och mina kollegor är den starka lojalitet vi känner gentemot de födande kvinnorna. Den får oss att trotsa svåröverskådligt kaos och det faktum att vi tvingas prioritera hårt mellan flera födande. Många av oss vet precis hur det känns att ringa på dörren till förlossningen en sommarnatt, mitt i ett brinnande värkarbete. Vi vet hur avgörande det är att få mötas av en kunnig barnmorska.
Märta Cullhed Engblom
Barnmorska, Uppsala