Mitt fokus som försvarsminister är att det är försvarets behov som ska styra inköpen av materiel till Försvarsmakten. Våra soldater, sjömän och officerare ska ha modern och bra materiel. Sverige lägger betydande resurser på försvarsmateriel. Budgeten för materiel utgör drygt 30 procent av hela försvarsbudgeten, genomsnittet i Europa är ca 20 procent. Under den nuvarande regeringen har också kopplingen mellan materielförsörjningen och krigsförbanden stärkts betydligt. Det har tydliggjorts att materielförsörjningen är att betrakta som ett medel för att förse insatsorganisationen med den materiel som behövs för att utrusta förbanden. Sedan 2006 har regeringen beslutat om uppgradering av befintlig materiel och tillförsel av ny materiel till försvaret, bland annat: nästa generations JAS Gripen, nya Black Hawk helikoptrar, uppgradering av stridsvagnar och stridsbåtar, anskaffning av splitterskyddade bandvagnar, nytt korträckviddigt luftvärnssystem, och anskaffning av två nya ubåtar samt livstidsförlängning av två befintliga ubåtar av Gotlandsklass.
Försvarsindustrin i Sverige står sig väl i den internationella konkurrensen. Att nu även Brasilien har bestämt sig för att anskaffa JAS Gripen är ett bevis på detta. Ett annat är att Australien nyligen gett Kockums i uppdrag att genomföra en förstudie gällande utformningen av Australiens nya ubåtar. Som litet land har Sverige alltid haft begränsade resurser att utveckla och anskaffa materiel och system till försvaret. Kraven på låga livscykelkostnader, användarvänlighet och specifika behov för våra geografiska förutsättningar har fostrat en både innovativ och effektiv försvarsindustri.
I likhet med övrig industri i Sverige är försvarsindustrin beroende av export för sin överlevnad.
År 2012 gick ca 60 procent av den sammanlagda produktionen inom svenskbaserad försvarsindustri på export. För detta krävs goda exportvillkor och en homogen marknad. Därför driver Sverige frågan om en öppen och harmoniserad försvarsindustrimarknaden i EU. Med en väl fungerande marknad för försvarsmateriel inom EU skapas förutsättningar för en effektiv försörjning av materiel till Försvarsmakten.
En gemensam inre marknad i EU är nödvändig för att bibehålla en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri även på lång sikt. Det så kallade Försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet ska försvåra för medlemsländerna att göra undantag från EU:s upphandlingsregler med hänvisning till nationella intressen och därmed snedvrida konkurrensen. Därför är det oroväckande att Socialdemokraterna vill att medlemsländerna oftare ska kunna åberopa undantag vid upphandlingar. Samma politik gäller för försvarsindustriexport som annan export – Sveriges exportberoende industri gynnas av marknadsmässiga villkor inom EU. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) har också uttalat att ökad europeisk konkurrens skulle gynna försvarsindustrin i Sverige.
Samtidigt finns det fortfarande möjlighet att göra undantag från EU:s regelverk om det kan motiveras utifrån s k väsentliga säkerhetsintressen. Det är upp till varje land att definiera vad som är dess väsentliga säkerhetsintressen. Men motiveringen måste vara väl underbyggd och spårbar i varje enskilt fall. Det går inte att hänvisa till att kompetensen behövs i landet, om detta inte kan motiveras väl. Det kommer att krävas särskilt starka krav för att frångå regelverket.
En väl fungerande marknad för försvarsmateriel inom EU skapar förutsättningar för en effektiv försörjning av materiel till Försvarsmakten. Därmed kan vi förse våra soldater och sjömän med modern och ändamålsenlig materiel. Svenska företag har hög kompetens, låt oss dra fördel av det även internationellt.
Karin Enström (M)
Försvarsminister