Hijabuppropet påminner oss om att i en demokrati finns det alltid religiösa, politiska, sociala och ekonomiska motsättningar. Denna dispyt och mångfald av åsikter och levnadsätt bör ses som en källa för att stärka vår demokrati och inte som ett hot som bör suddas ut.
Nyligen uppmanade Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ till ett hijabupprop efter att en gravid kvinna i Stockholmsförorten Farsta fick sin slöja, hijab, avsliten och blev misshandlat. Länge har debatten om hijab i Sverige och framför allt i sociala medier fokuserat kring vad hijab egentligen representerar, huruvida det är ett uttryck för kvinnans förslavande eller inte.
Bakom Hijabuppropet finns det en tanke som tar oss till en ny dimension i denna diskussion. Den påminner oss om att i en demokrati finns det alltid religiösa, politiska, sociala och ekonomiska motsättningar. Oavsett var "vi" står i dessa frågor i förhållande till "de andra", så är meningen inte att med våld sudda ut våra klyftor. Inte heller är det alltid möjligt att med diskussioner och resonemang överbrygga våra motsättningar.
Meningen med demokratin är i stället att finna vägar så att dessa motsättningar inte leder till diskriminerande antagonistiska förhållanden, det vill säga att samhället inte delas upp i vänner mot fiender. Vidare är meningen att vi inom demokratins legitima ramar finner olika sätt att leva tillsammans trots dessa dispyter och skillnader.
Oavsett huruvida jag ogillar hijab eller inte, skulle jag göra det som krävs för att min faster som bär slöja och ser den som en viktig del av sin identitet ska ha rätten att göra det. Jag gör det inte endast utifrån övertygelsen om att alla människor äger sin egen kropp. Utan också utifrån insikten om att vi inte bara är individer, utan också medlemmar i ett samhälle där olika åsikter och sätt att identifiera sig konkurrerar med varandra.
Oavsett hur vi identifierar oss - liberaler, kristna eller muslimer - gör vi det i förhållande och i konkurrens med andra i vår omgivning. Denna konkurrens behöver inte vara ett hot mot någon individs, grupps eller samhällets existens. Tvärtom, den kan vara en källa som leder till ett hälsosamt, dynamiskt och liberalt samhälle där demokratin blir den dominerande normen alla individer håller fast vid.
För extremister i alla former är dessa motsättningar och mångfalden av identiteter i ett samhälle ett hot. Anledningen är, enligt dem, att en relation mellan "vi" och "de", oavsett om uppdelningen är baserad på religion, politik eller etnicitet, endast kan ta formen av en relation mellan "vän" och "fiende". Man kan helt enkelt inte ha fiender i sitt hus. Det är utifrån detta perspektiv högerextremistiska krafter i Sverige varnar oss för vad de anser vara "islams faror", bland annat hijab, för det svenska samhällets fortbestånd.
Hijabuppropet är en uppmaning för oss att bekämpa extremismen genom att betona att identiteter, och därmed våra motsättningar, är aldrig fixerade och behöver inte ta formen av vän mot fiende- relation. I hijabdebatten bör vi betona att det finns de i Sverige som ser hijab som slaveri och de som ser det som en rättighet. Det må inte finnas ett sätt att överbrygga deras motsättningar, men likväl är båda deras åsikter legitima och bör komma till uttryck i debatten och inte genom kriminella metoder, hot och diskriminering.
Salam Karam
Journalist
UNT 22/8 2013