Hans kritik når nya höjder när han jämför oss med den ökände krigsförbrytaren och massmördaren "Bagdad-Bob".
Tyvärr vill Larsmo varken se nyanser i historien eller i Heimdals rapport. Visst fanns det otäcka inslag av antisemitism och främlingsfientlighet i Bollhusmötet, men det centrala och mest framträdande draget var kårfackligt. Flyktingmotståndarna styrdes av egoistiska motiv och ville försvara sin position på arbetsmarknaden genom att tränga bort konkurrens från utländska yrkesutövare.
Samma slutsats dras av Svante Nycander i Världen i Fyrisperspektiv — Uppsalastudenterna 1930—?1945 och av Torgny Segerstedt, som kanske mest personifierade motståndet mot judeförföljelser och Hitlertysklands barbari. Segerstedt sammanfattar Bollhusmötets resolution på följande sätt: "Sniknare har aldrig ett skrå hävdat sina företrädesrättigheter. Större skuggrädsla har det aldrig lagt i dagen. Krassare har aldrig förmenta klassintressen förts till torgs." Enligt Segerstedt firade egenintresse och snöd kårfacklig politiktriumfer vid Bollhusmötet. Samma avart av svensk nationalism och intressepolitik genomsyrade 1930-talets Sverige, såväl ekonomiskt som politiskt.
Larsmo återger ett selektivt urval av citat från Bollhusmötet för att styrka sin tes. Flertalet av inläggen handlar dock inte om antisemitism utan om risken för att antisemitismen skulle öka om fler judiska invandrare skulle få inrese- och arbetstillstånd. Uttalandena speglar en fruktan för en växande antisemitism bland svenskarna som man inte ville uppleva.
Larsmos försök att avfärda Heimdals beslut om att inte delta i Bollhusmötet håller inte. Både medlemmarna och styrelsen beslutade att Heimdal inte skulle delta. Ingen har dock förnekat att enskilda medlemmar i Heimdal kan ha gjort förgripliga yttranden, men debatten handlar inte om detta, utan om vilka ställningstaganden som föreningen gjorde i egenskap av juridisk person.
Om Larsmos resonemang tillämpas på andra organisationer kan i princip vilken organisation som helst beslås med vilka synder som helst — även om de inte begåtts i organisationens namn. Det viktiga tycks vara att "syndarna" är tillräckligt engagerade i den ifrågavarande organisationen. En sådan linje ställer enorma krav på varje organisation i form av kontroll och styrning av medlemmarna. Enligt Larsmo ska hela föreningen stämplas åren 1937—1942. Vi delar inte denna uppfattning.
Kristin Forsberg, ordförande Heimdal
Christopher Lagerqvist, f ordförande Heimdal
Henrik Lindberg, fil dr, forskare vid Ratio
UNT 14/5 2006
Christopher Lagerqvist, f ordförande Heimdal
Henrik Lindberg, fil dr, forskare vid Ratio
UNT 14/5 2006