Vad händer när en stat faller sönder? Mycket har skrivits om när, varför och konsekvenserna av en stats sönderfall. Vi vet av erfarenhet att katastrofer kan följa. Trots detta har FN, EU, Sverige och USA, i flera år ignorerat det självklara: Iraks sönderfall.
Varje gång Irak diskuteras, betonar Sverige, EU och USA att deras mål är att försvara Iraks territoriella integritet och enhet. Men i praktiken har vi bara tittat på medan den irakiska staten kollapsat och extremister och jihadister har tagit över och skapat en tragedi vars fulla innebörd vi inte har förstått än.
Sedan Islamiska Staten blev känd för allmänheten utanför Irak har utvecklingen i Irak setts genom hotet från och kriget mot IS. I dagarna fokuserar världen på den kommande offensiven för att befria staden Mosul från IS.
Men Iraks problem började inte med IS. Inte heller med USA:s invasion av Irak år 2003. Alltsedan Irak skapades på 1920-talet har irakiska regimer misslyckats att hantera frågan om etnisk, sekteristisk och kulturell mångfald i Irak. Saddam Husseins våldsamma styre polariserade Iraks grupper ytterligare. Konsekvenserna ser vi nu.
Sedan 2003 har Irak inte en fungerande stat i meningen en relativ socialt accepterad, relativ representativ och relativ reglerad samling institutioner vars funktion är att formulera och upprätthålla kollektivt fattade och bindande beslut för ett folk inom ett avgränsat territorium. Denna situation har skapat möjligheten för IS och andra jihadister att rota sig i Irak. Vi har känt till detta, men så länge det inte påverkade oss var vi ambivalenta. Så länge terrordåden skedde i Bagdad så var vi säkra i Europa.
Vi hade kännedom om att på grund av IS flera hundra tusen irakier hade varit på flykt inom Irak och fler tog skydd i Kurdistan som varken hade möjlighet eller resurser att hantera tragedin. Men vi ignorerade detta och pratade om flyktingkrisen i Europa i stället. Först när IS närmade sig den kurdiska huvudstaden Arbil och blev ett hot mot våra strategiska intressen, agerade vi.
Men även då agerade vi enligt vad som är bäst för oss. Vi gav vapen till kurderna i Irak för att de ska förvara oss mot islamister. Det skedde dock utan det irakiska och kurdiska folkets insyn och gavs till ett av de två partier som dominerar Kurdistan. Vi valde våra kortsiktiga intressen över irakiers och kurders allmänna intresse och demokratiska rättigheter. Detta har urholkat maktbalansen i Kurdistan. I stället för att ena kurderna och skapa samarbete i syfte att vinna kriget mot IS, har de två stora kurdiska partierna motarbetat varandra, med risk för ett framtida inbördeskrig.
Detta har också lett till en allt större inflytande för Iran och Turkiet i Kurdistan. Konsekvenserna är att kurder och irakier används som brickor för att försvara våra och andra nationers säkerhetspolitiska intressen. Förlorarna är både irakier som hoppas att västvärlden ska försvara Iraks integritet och kurderna som drömmer om eget land.
Salam Karam
fil dr statskunskap och journalist