Vi måste kunna lita på att vi har ett försvar av Sverige som fungerar. Det är bekymmersamt att vi under det senast halvåret fått rapporter som visar att vi inte har den försvarsförmåga som svenska folket förväntar sig.
Överbefälhavare Sverker Göransson har varit tydlig med att vi förmår försvara oss en vecka mot ett angrepp på en plats. Detta menar Kristdemokraterna inte är ett fullgott försvar. Än mer allvarligt är det när detta enveckasförsvar inte finns på plats i dag, utom relativt långt in i framtiden.
Därför finns det nu flera konkreta områden inom Försvarsmakten som vi menar måste utvecklas inför och i samband med nästa inriktningsbeslut.
Vi presenterar dessa utförligt i en rapport som bland annat kommer spridas nu under Almedalsveckan.
Vi behöver ett försvar som kan garantera vår nationella säkerhet. Och vi måste kunna möta de förändringar i omvärlden som vi ser och kan förvänta oss framöver.
För Kristdemokraterna är det angeläget att det finns en transparens kring hur vår försvarsförmåga ser ut. Därför välkomnar vi ÖB:s uppriktighet.
Ett annat område vi behöver vara ärliga kring är den utveckling som pågår i vår nära omvärld.
Här var vi som satt i Försvarsberedningen tydliga kring Rysslands utveckling, när vi presenterade vårt betänkande nyligen: ”Moderniseringen av de väpnade styrkorna ökar den militära förmågan. Den politiska utvecklingen i Ryssland har fått allt tydligare auktoritära drag med inskränkning av det oberoende civila samhället och mänskliga rättigheter samt en ökande nationalism.”
Det vi ser just nu är ett auktoritativt och repressivt ledarskap under Putins ledning, där lagar förändras som skapar godtycke i lagstiftningen, samtidigt som en massiv upprustning genomförs. 75 procent av all materiel – från jaktplan till uniformer – byts ut till 2020. Vi kan nu konstatera att denna moderniseringsplan ligger enligt plan och på vissa områden ligger man före.
Även om Putin inte skulle lyckas fullt ut med sina planer, förändrar han ändå maktbalansen i vår del av världen. Ryssland vill nu också visa sin återvunna styrka i grannskapet, och långfredagsincidenten – när ryskt flyg övade mot mål i Sverige – var definitivt inte en enskild incident.
I Kristdemokraternas försvarsrapport drar vi handfasta slutsatser av denna oroande utveckling. Vi ser visserligen inget hot om ett isolerat angrepp mot Sverige, men vi kommer att ha utomordentligt svårt att hålla oss utanför en kris eller konflikt som berör exempelvis de baltiska länderna. Svenskt territorium är sannolikt avgörande för de båda parterna Nato och Ryssland vid en sådan situation.
Kristdemokraternas krav är att vi måste stärka Försvarsmakten så att vi kan försvara de mest utsatta områdena som Stockholm och Gotland mot angrepp – samtidigt med andra för Sverige strategiskt viktiga områden.
Det räcker inte med att ha en och annan stridsvagn parkerad i förråd på Gotland! Vi måste ha tränade soldater. Vi behöver bygga upp en bataljon på Gotland.
Vi måste kunna möta fienden i två riktningar på fastlandet, vilket vi inte kan i dag.
Och skulle det inte lyckas, måste vi kunna fördröja en angripare så länge så vi hinner ta emot hjälp.
Insatsorganisationen 2014 är en bra idé. Men den måste uppfyllas fullt ut, och vi måste ha mannar, materiel och övningar. Detta är grunden för att garantera svenska folkets trygghet mot yttre hot! Därför måste Kristdemokraternas försvarspolitik realiseras.
Avslutningsvis, säkerhet kräver utökat samarbete med andra länder. Sverige är i dag är det mest aktiva av alla partnerskapsländer till Nato. Räcker det i framtiden?
Det är tid att tillsätta en parlamentarisk utredning om ett svenskt medlemskap i Nato, där såväl fördelar som nackdelar kan belysas och redovisas öppet. Att inte vilja ta reda på vad ett medlemskap skulle innebära i ”kostnader” och ”intäkter” vore besynnerligt med de fakta vi nu har på bordet.
Mikael Oscarsson
försvarspolitisk talesperson (KD)
och ledamot i försvarsberedningen
UNT 2/7 2013