REPLIK. Datainspektionens (DI:s) generaldirektör Göran Gräslund (UNT 8/1) tycks förbise poängen i vårt debattinlägg. LifeGene är en framåtblickande kohortstudie, inte en herrelöst drivande forskningsinfrastruktur. Den framåtblickande kohortstudien är en väsentligen oöverträffad och oumbärlig studiedesign vid vetenskapliga undersökningar av sjukdomars orsaker, men det kan ta decennier från datainsamlingen vid undersökningens start till dess att tillräckligt många informativa sjukdomsfall inträffat och kunskapen kan utvinnas.
Ingen kan med säkerhet förutsäga kunskapsläget så långt fram i tiden. Därför måste deltagarnas informerade samtycke bygga på en redogörelse om undersökningens syften som utmålas med förhållandevis breda penseldrag. Allt annat vore oärligt.
I Sverige och internationellt har praxis varit att alltid etikpröva framåtblickande kohortstudier före studiestart. Därmed har det varit en självklarhet att betrakta kohortstudierna som forskning med fastlagda vetenskapliga mål, om än övergripande. Utöver de initiala etikgodkännandena har kohortstudierna genomgått kompletterande etikprövningar när materialen slutligen – ibland decennier senare – analyseras. Deltagarna tillförsäkras att forskningen är inriktad mot vissa mål och att den anpassas allt eftersom forskningsfronten rör sig. Vi menar att detta väl motsvarar Personuppgiftslagens krav på angivna och berättigade ändamål för insamling av personuppgifter. I ett slag gör DI sådana undersökningar olagliga i Sverige.
Göran Gräslund hävdar att DI:s beslut inte tar sikte på den vetenskapliga metoden. Välvilligt tolkat skulle han kunna mena att det finns en vattendelare som skiljer just LifeGene från andra framåtblickande kohortstudier, vilka därmed går fria. Var går då denna vattendelare? Vid vilken grad av konkretion om syftet blir kohortstudien acceptabel enligt DI?
Olof Nyrén, professor
Anders Ahlbom, professor
Göran Hallmans, professor
Erik Ingelsson, professor
Karl Michaëlsson, professor
Göran Pershagen, professor
Johan Sundström, docent
UNT 13/1 2012