REPLIK. Kontentan med Jonas Lindbergs debattartikel (UNT 21/12) om kyrkan och Sverigedemokraterna är enkel: Det gäller för kyrkan att passa sig. Visserligen kan det vara trevligt för en alltmer marginaliserad kyrka att vara efterfrågad, men är det Sverigedemokrater som värnar den så är det fara å färde.
Lindberg menar att det alltid finns ett syfte bakom ett engagemang. Naturligtvis har Lindberg rätt i detta. Men vad är det som får Lindberg att tro att det skulle vara farligare för kyrkan att stödjas av Sverigedemokrater än av andra? En sådan inställning visar på en okunskap om sverigedemokratisk politik i allmänhet och sverigedemokratisk kyrkopolitik i synnerhet.
Sverigedemokratisk politik värnar Svenska kyrkans särställning bland de religiösa samfunden. Tusen år av kristendom har i grunden påverkat våra traditioner, värderingar och vår mentalitet. Oavsett om vi benämner oss själva som kristna eller inte på individnivå är den kristna identiteten en del av en svensk, nationell identitet.
Partiet gör detta genom att lyfta de kyrkliga frågorna i riksdagen och genom ett partiprogram som syftar till att stärka kyrkans ställning och värna de kristna traditionerna, bland annat genom att verka för att svenska skolbarn varken ska förvägras besöka kyrkorummet eller hindras från att ta del av kyrkliga handlingar.
Vi sverigedemokrater menar att Svenska kyrkan har en omistlig roll att spela i det svenska samhället – av religiösa, kulturella och värdegrundsmässiga skäl – och att det kan uppnås endast genom att värna kyrkans existens och identitet, samt respektera folkets syn på kyrkliga traditioner.
Oavsett vad Jonas Lindberg tycks tro, så kan engagemang i Svenska kyrkan och kristen tro ha andra drivkrafter än slug vinning. En sådan drivkraft är Sverigedemokraternas arbete för den svenska, kristna folkkyrkans överlevnad i en alltmer mångkulturell och mångreligiös verklighet. Om Jonas Lindberg och Svenska kyrkan tar avstånd ifrån det, är läget oroväckande.
Stefan Söder
ledamot (SD) i Uppsala stiftsfullmäktige
UNT8/1 2013