För att bedriva vård på en rimlig nivå kan inte ytterligare neddragningar och besparingar ske. Akademiska sjukhuset går inte med förlust, det ges inte tillräckligt med resurser. Under de senaste tio åren har sjukhuset tvingats genomföra en rad besparingar som inneburit färre vårdplatser samtidigt som befolkningen i Uppsala län ökar. Varje år ökar antalet akutbesök med cirka tio procent vilket skapar en ökad trängsel på akutmottagningar och vårdavdelningar. I den miljön ökar problemen med spridning av smitta bland patienterna och det blir svårare att förse smittsamma patienter med lämpliga vårdplatser.
Redan 2002, med ett betydligt lägre patientinflöde, reducerades infektionskliniken till den nivå som nu har föreslagits. Efter blott några månader var situationen ohållbar och platsantalet ökades till dagens nivå. Kostnaden för förlust av personalkompetens och efterföljande återuppbyggnad har inte beräknats. Nu är man villig att göra om samma misstag.
Infektionssjukdomar (i kombination med undernäring) orsakar fler dödsfall än något annat sett ur ett globalt perspektiv. Innan upptäckten av antibiotika under 1900-talets första hälft var dödligheten i i dag botbara åkommor mycket hög. Infektionskliniker och epidemisjukhus var vid den tiden dimensionerade för att ta hand om ett stort antal patienter med smittsamma sjukdomar som isolerades från resten av samhället.
Antibiotikans inträde efter andra världskriget gjorde att de stora epidemisjukhusen försvann till förmån för modernare och mindre infektionsklinker. Dessa har krympt i storlek i takt med att moderna läkemedel och behandlingsmetoder kortat vårdtiderna. Alltjämt kvarstår dock behovet av att vårda och isolera smittsamma patienter. En infektionskliniks roll inom ett sjukhus är att vårda och behandla svårt sjuka patienter, men också att bidra med kompetens kring begränsning av smittspridning och genom att erbjuda högspecialiserad isoleringsvård.
I dag står vi inför helt nya hot och problem. En överkonsumtion och felaktig användning av antibiotika under de senaste drygt 70 åren har lett till en ökad antibiotikaresistens. I Norden är vi relativt förskonade från resistenta mikrober, men problemen ökar konstant. Ett ökat resande, transporter av boskap och matvaror gör att spridningen av antibiotikaresistenta bakterier oundviklig. Den ökade rörligheten av människor, djur och varor gör också att andra epidemier sprids snabbt och effektivt. De senaste åren har vi upplevt en svår influensaepidemi och det är endast en tidsfråga innan nästa pandemi drabbar världen. Om det kommer att handla om influensa, Sars eller någon annan smitta vet ingen. Årliga återkommande utbrott av virusorsakad magsjuka, vinterkräksjuka, ställer stora krav på infektionsklinikerna och isoleringsrum på sjukhuset blir snabbt bristvara.
Vi måste komma ihåg att smittsamma sjukdomar är en av de få företeelser som allvarligt kan hota verksamheten på ett sjukhus och samhället i stort. Nedrustningen av länets infektionsvård står i stark kontrast till ett ökande inflöde av patienter samt dessa hot.
Vårdplatssituationen på Akademiska har sedan länge varit ansträngd. Mer och mer tid har ägnats åt att hitta sängplatser för sjuka. Detta problem finns inom alla medicinska specialiteter. Påfallande ofta tvingas man finna sängar åt sina patienter på andra avdelningar då det är fullt på den egna kliniken. Detta leder till ytterligare ineffektivitet och smittspridning. Utredningar fördröjs, behandlingar försvåras då personal tränade inom ett visst område måste vårda och behandla patienter med helt andra sjukdomstillstånd. De läkare som ytterst ansvarar för patienternas vård tvingas till tidsödande arbete med att förflytta sig runt sjukhuset för att bedöma sina patienter, tid som i stället borde användas till patientarbetet. Bakjourer, specialistläkare med ansvar för akutverksamheten på sina kliniker, ägnar mer tid åt att försöka leta sängplatser än att bedriva patientarbete, en misshushållning av medicinsk kompetens och pengar. Patienter som borde vara inneliggande kan tvingas till upprepade mottagningsbesök med fördröjda utredningar och behandling. Patientsäkerheten försämras under dessa förhållanden.
Att ytterligare minska antalet vårdplatser kommer att innebära mer av dessa problem, med negativa konsekvenser för patienterna. Skulle neddragningarna bli verklighet kommer mer tid att ägnas åt förflyttningar av patienter och letande av sängplatser än åt den enskilda patienten. Väntetider på akutmottagningen kommer att bli längre. I synnerhet kommer en minskning av infektionsklinikens vårdplatser att markant öka risken för spridning av infektioner och minska möjligheten att erbjuda högspecialiserad vård av svårt sjuka patienter.
Att hävda att patientsäkerheten inte kommer att påverkas negativt av de föreslagna neddragningarna är naivt, kontraproduktivt och tyder på bristande insikt om grundläggande sjukvård. En nedbantad vårdapparat av det slag som nu föreslås kräver klara direktiv om vilka patienter som vi ska låta bli att behandla. Detta scenario vill vi slippa.
Efter ett årtionde av neddragningar och minskad effektivitet av vården på Akademiska kräver vi i stället ett ökat antal vårdplatser. Detta skulle leda till effektivare och därmed snabbare vård av länets patienter. För att på sikt minska kostnaderna måste annat än ytterligare neddragningar ske. Sjukvården skall inte vara en vinstdrivande verksamhet och begreppet förlust är inte relevant. En kort vårdtid med snabbt tillfrisknande och lyckad behandling är den enda vinsten. Akademiska behöver i stället ökade resurser för att möta nutidens och framtidens vårdbehov. Det är Uppsala läns invånare värda.
Britt-Marie Eriksson
överläkare, medicine doktor
Elisabeth Löwdin
överläkare, medicine doktor
Christina Nyström Rosander
överläkare, medicine doktor
Anna Gillman
avdelningsläkare
Anna Hedberg
avdelningsläkare
Josef Järhult
avdelningsläkare, medicine doktor
Siri Kurland
avdelningsläkare
Anders Lignell
avdelningsläkare, medicine doktor
David Lennebratt
avdelningsläkare
Maria Lundberg
avdelningsläkare
Thomas Tängdén
avdelningsläkare
Gabriel Westman
avdelningsläkare
Marie Edvinsson
ST-läkare
Mats Lindeborg
ST-läkare
Camilla Lorant
ST-läkarea
Carl-Johan Neiderud
ST-läkare
Arsène Nzobandora
ST-läkare
Pernilla Rundlöf Nygren
ST-läkare
Paul Skorup
ST-läkare
Annu Sorri
ST-läkare
Erik Salaneck
MD PhD
specialistläkare, infektionsmedicin
Björn Olsen
MD PhD
professor, Infektionskliniken
Akademiska sjukhuset, Uppsala
UNT 11/12 2012