Sami al-Haj arbetade som fotograf på nyhetsbyrån Al-Jazeera. Problemen började 2001, när han skulle passera gränsen mellan Pakistan och Afghanistan. Då hans pass inte var i ordning, överlämnade Pakistansk polis honom till amerikanska förband. Han fördes till Guantanamobasen på Cuba, där han torterades. Förhören syftade till att förmå honom att röja uppgifter om journalistkollegor. Efter sex år släpptes han utan att ha anklagats för något brott.
Maher Arar, kanadensisk medborgare, på väg hem greps 2002 under mellanlandning på New Yorks flygplats. Orsaken var ett tips från Kanadensiska polisen om eventuell anknytning till al-Qaida. USA förde honom till Syrien, där han torterades. Efter ett år släpptes han, då man konstaterat att han var helt oskyldig. Kanada tillerkände honom ett stort skadestånd. Men ingen ursäkt eller kompensation har kommit från USA.
Khaled el-Masri, tysk medborgare, semestrade 2003 i Makedonien. På grund av en namnförväxling greps han som terroristmisstänkt och överlämnades till CIA. Han fördes till ett av Afghanistans värsta fängelsehålor, kallad Salt Pit (Saltgruvan), där han torterades. När CIA efter flera månader förstod att man gripit fel person, dumpades han på en öde landsväg i Albanien. Förra i december året fastställde Europadomstolen gripandet och tortyren var olaglig.
Sedan 11/9 2001 har minst 9 000 personer hållits inspärrade på USA:s gulag av hemliga fängelser. De mest kända interneringslägren finns på Cuba (Guantanamo),
Afghanistan (Salt Pit) och i Irak (Abu Ghraib). Fler läger har använts i länder som Egypten, Marocko, Jordanien, Saudi Arabien, Syrien, Somalia osv.
En av de mer omtalade tortyrmetoderna är den så kallade skendränkningen (water boarding). Den räknar sitt ursprung från den spanska inkvisitionen (La Tortura del Agua). På två fångar – Abu Zubaydah och Khalid Sheik Mohammed – har CIA använt sig av skendränkning minst 83 respektive 183 gånger. Vilken användbar information som CIA dragit fram efter den femtioelfte skendränkningen framgår inte.
Ibn al-Sheik al Libi skendränktes tills han försäkrade att Saddam Hussein kunde kopplas med al-Qaida. President George W Bush använde sig av dessa falska uppgifter för att skapa stöd för invasionen av Irak.
När Obama tillträdde som USA:s president för fyra år sedan lovade han att Guantanamobasen skulle stängas, att tortyr skulle förbjudas och att skyldiga skulle ställas till ansvar. Det handlade om hundratals fall av svåra övergrepp. Två år senare meddelade Obamas justitieminister Holder att man bara tänkte utreda två fall, Gul Rahman och Manadel al-Jamadi, vilka bägge torterats ihjäl. Men i augusti 2012 beslöt Obama administrationen att lägga ner brottsutredningen i även dessa fall.
Därmed eliminerades den sista möjligheten att ställa någon till ansvar. CIA-agenten – Jose Rodriguez – som olagligt förstörde allt bevismaterial om tortyrprogrammet (inklusive videoinspelningar med mera) har också lämnats ostraffad.
Tusentals människor har bortförts. Många har torterats ihjäl. Familjeliv har ruinerats. Ingen har fått gottgörelse. Ingen som torterat eller organiserat verksamheten har ställts till ansvar. Den ende som dömts till fängelse är CIA officeren John Kiriakou, som läckt uppgifter till pressen om vad som pågått. Nästa person på tur att dömas är Bradley Manning. Han är den unge informationsanalytiker, som sedan 2010 – under tortyrliknande former – varit fängslad i väntan på krigsrätt. Skälet är att han misstänks ha läckt uppgifter om amerikanska krigsförbrytelser mm till Wikileaks.
Efter andra världskriget ställde segrarmakterna naziförbrytare inför rätta i den så kallade Nürnbergprocessen. Utifrån denna sammanfattade den amerikanske chefsdomaren Robert Jackson de två viktigaste lärdomarna: Att det olagliga kriget var den viktigaste orsaken till alla övriga brott – och att om man ska förhindra dessa brott i framtiden, så måste lagarna tillämpas lika för alla.
Tortyr är ett brott mot mänskligheten. Lagen kräver att skyldiga ställs till ansvar. President Obama har valt att skänka retroaktiv immunitet till alla som varit involverade i tortyrprogrammen (undantaget de som informerat allmänheten om verksamheten). Därmed bryter Obama själv mot internationella lagar inklusive ”konventionen mot tortyr”, som USA ratificerat oktober 1994.
Världens inflytelserikaste land, med anspråk på att vara frihetens högborg, har ställt sig utanför gängse regler när det gäller internationella överenskommelser och mänskliga rättigheter. Vilket ansvar har vanligt folk, media och länder som Sverige, som skulle kunna påverka? En sak är klar – en fortsatt tystnad får framtiden att framstå som ganska dyster när det gäller demokrati och rättvisa.
Leif Elinder
UNT 10/2 201