Beslutet om regeringens ja eller nej till civilflygtrafik på militäranläggningen Ärna är nära förestående. Radio Uppland och Upplandsnytt redovisade den 30/8 efter egna efterforskningar att Miljödepartementet och näringsdepartementet är oense i frågan. Miljödepartementet vill säga nej och näringsdepartementet ja. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt, som säger sig vilja ta ansvar för hela Sverige, lär ha tagit ställning för ja-sidan. Alltså, lutar det mot ett ja där ingen hänsyn till miljön tas.
Vem tar då ansvar för vad ett ja-beslut kan leda till? På en direkt fråga till personer på regeringskansliet, så blir svaret att regeringen aldrig tar något ansvar för de beslut den fattar i olika beslutsärenden.
Försvarsmaktens ansökan om civilflygtrafik på Ärna är ett miljöprövningsärende, och bör därför behandlas som ett sådant. Som jag ser det så är det ingen som vill ta ansvar för detta viktiga beslut och dess konsekvenser.
Utan stödet för, och det uttalade ja, som kommunledning, landstingsledning och vår landshövding gett till detta till detta luftprojekt, så hade aldrig någon ansökan från Försvarsmakten varit aktuell.
Vilket ansvar för miljön och projektets konsekvenser anser sig ja-sägarna ha? Ert svar ska ses emot den bakgrunden att all miljöexpertis, och även Miljödomstolen, klart har underkänt Försvarsmaktens miljökonsekvensbeskrivning och ansökan, och det på mycket goda grunder. Inte ens generalläkaren, som är tillsyningsansvarig för den tilltänkta civilflygverksamheten, vill godkänna Försvarsmaktens miljöprövningsansökan i sitt remissvar till regeringen.
Luftutsläppens långsiktiga påverkan på människor, jordbruksmark och vår vattenförsörjning vet man för lite om, och forskning saknas . Detta skriver till och med Försvarsmakten om i sin tillståndsansökan. Ett sätt att friskriva sig för framtida ersättningsanspråk?
I sina remissvar till regeringen så skriver Upplands brandförsvar att man inte kan hantera de risker som vår vattenförsörjning utsätts för av civilflygverksamheten. Uppsala Vatten och Avfall AB, som har ansvaret för kommunens vattenförsörjning, kan inte heller ta något ansvar för de tydliga risker som finns för det viktiga vattenmagasinet i Tunåsen, samt hela Uppsalas dricksvattenförsörjningen. Bolaget uttalar klart att försiktighetsprincipen ska gälla, och då säger man också nej till den ansökan som önskar civilflygtrafik på Ärna.
I dag och sedan ett halvt år tillbaka är 25 procent av Uppsala dricksvattenkapacitet avstängd. Detta sedan mycket giftiga ämnen, PFAA, fortsatt läcker ut från försvarsanläggningen Ärna.
Försvarsmakten synes inte ta detta faktum på allvar, då man i media gått ut och bagatelliserat det som sker här. Försvarsmakten klarar helt enkelt inte av hindra farliga utsläpp från anläggningen att nå vitala delar av stadens vattenförsörjningssystem. Kan det sägas tydligare än så?
Om grundvattentäkten skadas av civilflygverksamheten, så att den inte längre kan nyttjas som det förväntas, vem står då för den kostnaden? Regeringen vill inte ta det ansvaret. Försvarsmakten har inget ekonomiskt ansvar när deras ansökan beviljats på kända grunder. Återstår då bara för Uppsala kommun att ta den kostnaden, som kan uppgå till miljardbelopp. Eller har något annan ett bättre svar på den frågan?
Landshövding Peter Egardt, Erik Weiman (M), Fredrik Ahlstedt (M), Mohamad Hassan (FP), Stefan Hanna (C) och Ebba Busch (KD) har sagt ja till civilflygtrafik på militäranläggningen Ärna, och är också skyldiga alla berörda kommuninnevånare ett svar på hur de kan säga ja till detta högriskprojekt med både miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Ett svar förväntas oavsett om regeringen säger ja eller nej till den inlämnade ansökan. Vilket ansvar anser de sig ha för sitt agerande i beslutet om civilflygtrafik på Ärna?
Tom Sandstedt
Bälinge
UNT 9/9 2013