Kristdemokraterna är nu ett så litet parti att de knappt klarar fyra procentspärren till riksdagen. Det vore olyckligt om den omständigheten lockar fram en kristen konservatism som vi i Sverige sedan länge lämnat bakom oss. I ett försök att skapa rubriker har Uppsalas kristdemokrater gått ut med en politisk vijla att inskränka kvinnans rätt till abort (UNT debatt 1 juni).
Det är ett okunnigt och anmärkningsvärt utspel. I andra sammanhang pläderar Kristdemokraterna för varje individs rätt att välja och ta ansvar men det gäller tydligen inte för kvinnor med en oönskad graviditet.
Det är angeläget att påminna om den historik som ligger bakom nuvarande abortlagstiftning. Före 1938 var det inte möjligt för kvinnor i Sverige att få avbryta en graviditet på legal väg med medicinsk expertis och omvårdnad. Det innebar ett stort lidande och död för många kvinnor på grund av de livsfarliga abortmetoder som användes illegalt.
1938 fick Sverige sin första abortlag som innebar att legal abort kunde utföras efter tillstånd från dåvarande Medicinalstyrelsen eller enligt tvåläkarintyg. Den nuvarande abortlagstiftningen trädde i kraft 1975 och innebär i huvudsak fri abort och att kvinnan själv får bestämma till och med den 18:e graviditetsveckan. Därefter får abort endast ske efter prövning av Socialstyrelsens rättsliga råd.
Antalet aborter i Sverige efter 18:e veckan var 410 förra året. Av dessa aborter var kromosomavvikelse hos fostret huvudindikationen och orsaken i 51 procent av fallen samt sociala problem i 47 procent. Bland de övriga aborterna var fysisk eller psykisk sjukdom orsak. (Källa Socialstyrelsen).
Metoder att fastställa graviditetslängd är i dag väl utarbetade. Fostrets storlek kan bestämmas och beräkningar av fostrets ålder kan göras. Fosterdiagnostik som möjliggör upptäckten av avvikelser i utvecklingen och missbildningar är säker. Rättsliga rådet väger in alla skäl såväl medicinska, sociala som etiska i sina beslut.
De etiska värderingar som ligger till grund för vår lagstiftning granskas kontinuerligt i den översyn av abortverksamheten som bland annat Socialstyrelsen gör.
Att bli gravid kan vara den största lyckan i livet men också en fullkomlig katastrof och ett förödande faktum. Graviditet kan vara en följd av sexuella övergrepp. Det kan också vara en tonårsgraviditet där en ung flicka och pojke tar ett moget beslut att avsluta en oönskad graviditet.
Beslut om abort är alltid mycket svårt för kvinnan och hon kan känna både ångest och skuld. Bemötandet i vården och omhändertagandet i samband med aborten är avgörande för återhämtningen. Ingen kvinna som genomgått abort behöver ytterligare skuldpåläggning från omgivningen, allra minst från politiker. I alla kulturer och i alla tider har kvinnor försökt med varierande resultat att avbryta oönskade graviditeter. Att ha tillgång till sexualupplysning, preventivmedel, behandling av sexuellt överförda sjukdomar, legal abort och säker förlossningsvård är för många kvinnor i världen i dag en omöjlighet på grund av fattigdom, religiösa påfund och bristande samhällsfunktioner. Sverige är och har varit ett föregångsland på området.
Kyrka och stat har tidigare även i vår kultur och i dag i många andra kulturer en avgörande makt över kvinnors sexualitet och reproduktion. Kvinnans möjlighet att själv bestämma över sin kropp är fortfarande i vissa länder obefintlig. I Sverige var våldtäkt inom äktenskapet före 1965 inte ett brott enligt lagens mening, då gällde mannens äktenskapliga rättigheter och kvinnans äktenskapliga skyldigheter. Preventivmedel var under tidigt 1900-tal inte tillåtna och abort i lag förbjuden. Tack vare starka kvinnoföreträdare som Elise Ottesen Jensen, kvinnorörelsen och radikala politiker fick Sverige en human, adekvat och etisk försvarbar abortlagstiftning 1975.
Kristdemokraternas ställningstagande i abortfrågan är en tydlig påminnelse om var detta parti står när det gäller jämställdhetsfrågan, kvinnofrågan, och familjeplaneringen. Kristdemokraterna är uppenbarligen ett kristet konservativt politiskt parti vilket kommer till tydligt uttryck i utspelet där motståndet mot abort förs fram.
Inkonsekvensen blir förbluffande eftersom partiet påstår sig vara starka företrädare för patienters och individers valfrihet och egenansvar. Det gäller uppenbarligen inte för kvinnor med en oönskad graviditet. Att kristdemokratiska företrädare för riksdag, landsting och kommun så flagrant går till angrepp på den lagstiftning vi har är anmärkningsvärt.
Vill Kristdemokraterna begränsa abortlagstiftningen? Vill de skuldbelägga kvinnor som genomgår abort? Vill de beskylla vårdens personal som tar beslut och utför de medicinska åtgärderna för mord? Det är för oss socialdemokrater anmärkningsvärt att ordförande och vikarierande ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen tillika landstingsråd så tydligt vill inskränka rätten till abort. Vad säger övriga allianspartier om detta?
Emilia Friberg
landstingsedamot (S) och jämställdhetspolitisktansvarig i SSU
Christina Lundh
landstingsedamot (S) och legitimerad barnmorska
Vivianne Macdisi
landstingsråd (S) och 2:e vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen
UNT 12/7 2011