Vi gav under 2010 utredaren Stig Tegle i uppdrag att räkna på hur elevresultaten påverkades av förekomsten av friskolor. Hans slutsats var då att elevernas resultat förbättrades i friskolor, och även att resultaten i offentliga skolor förbättrades i områden där friskolor etablerades. Det tyder på att den ökade konkurrensen om eleverna tvingade de offentliga skolorna att öka kvaliteten i undervisningen. Dessa effekter var stabila även när hänsyn togs till skillnader i exempelvis föräldrarnas utbildningsnivå och eventuell utländsk bakgrund.
På senare år har forskningen även börjat ta hänsyn till så kallade kamrateffekter. Det vill säga att elevernas prestationer påverkas av vilka klasskamrater de har. Stig Tegle gjorde därför en uppföljning av den första studien. I denna uppföljning visade det sig att skillnaderna mellan friskolor och offentliga skolor kunde förklaras av kamrateffekter. Så långt stämmer forskarnas version av händelseförloppet.
Men Tegles resultat väcker flera frågor. I den mån som det finns kamrateffekter borde dessa leda till att den positiva effekten av att gå i friskolor minskar men att den positiva effekten av konkurrens på de offentliga skolorna ökar. Den naturligen underliggande hypotesen är ju att studiemotiverade elever söker sig till friskolor och deras studiemotivation ”smittar” övriga elever där. Då bör också färre studiemotiverade elever i de offentliga skolorna, allt annat lika, leda till att detta drar ner studieresultaten i de offentliga skolorna.
Eftersom ökad konkurrens från friskolor hade en positiv effekt på resultaten i de offentliga skolorna i den ursprungliga studien borde då, logiskt sett, den effekten öka när man tar hänsyn till den sannolikt negativa kamrateffekten. Kamrateffekten i de offentliga skolorna är dock enligt Tegles beräkningar positiv och effekten av ökad konkurrens är borta. Detta är svårförklarligt.
En tänkbar förklaring skulle kunna vara att uppdelning i duktiga och mindre duktiga elever skulle vara positivt för resultaten. Som ett av flera alternativa mått på kamrateffekten använde sig Stig Tegle nämligen av betygsvariationen i klasser och skolor. Här drog Tegle slutsatsen att ” ju större variation av betygen desto mera negativ effekt på betygen.” Till exempel skulle läraren då inte behöva anpassa undervisningen till elever på olika nivåer.
Detta resultat talar för fler friskoleetableringar om fokus enbart läggs på skolans resultat. Men detta resultat ter sig ändå osannolikt då det strider mot gängse uppfattning att segregation drabbar elever med sämre förutsättningar negativt, bland annat med hänsyn till att elevers resultat kan förväntas påverkas positivt av studiemotiverade och kunniga kamrater och negativt av kamrater med motsatta egenskaper.
Vi begärde av Tegle en teoretisk förklaring till de resultat hans beräkningar visade, men någon sådan presenterades inte. För oss var det därför ett enkelt val att inte publicera Tegles promemoria. Även om resultaten till viss del talade för ökade friskoleetableringar kände vi att resultaten var alltför osäkra. Empiriska resultat utan teoretisk grund visar sig ofta bero på felaktiga mätmetoder. Till bilden kommer också att det kommit en senare studie från IFAU, som visar på positiva resultateffekter särskilt på kommunala skolor av friskoleetableringar i kommunerna (Böhlmark & Lindahl, 2012).
Det är synd att de aktuella forskarna, i stället för att ta reda på sakförhållandet, på detta sätt försöker ta billiga poänger på tidningarnas debattsidor. Det gäller särskilt eftersom de själva säger sig vilja ha en ”offentlig debatt som vägleder och inte vilseleder”.
Anders Morin
ansvarig för välfärdspolitiska frågor, Svenskt Näringsliv
UNT 20/5 2012