Skolinspektionen lyfter näst intill aldrig fram goda exempel på kommuner och skolor som lyckas väl med sitt uppdrag, vilket inte heller är deras uppgift. Ändå har man nu valt att lyfta ett gott exempel. Uppsala kommun får beröm för sin resursfördelningsmodell och man för fram Gottsundaskolan som ett föredömligt exempel på hur man systematiskt förbättrat resultaten.
I två nyligen publicerade rapporter från Skolverket (Kommunernas resursfördelning till grundskolor 2013:391 och Kommunalt huvudmannaskap i praktiken, 2011:362) pekar man på kommunernas svårigheter att fördela resurser i enlighet med skolans demokratiska uppdrag, det vill säga att ge alla elever en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det man lyfter fram i rapporterna är bland annat vikten av att kommunerna har en medveten och systematisk uppföljning av hur resurserna fördelas, med utgångspunkt i elevernas olika förutsättningar och behov.
I samma rapporter beskrivs att kommunerna i alltför liten utsträckning anpassar resursfördelningen utifrån skolornas socioekonomiska förutsättningar. Ett skäl, som skulle kunna förklara detta faktum, är att man inte för en dialog med skolans personal kring frågor om sambandet mellan resursfördelningen och måluppfyllelsen. Rapporterna är en allvarlig kritik från vår borgerliga regerings ämbetsverk, Skolverket, vad gäller kommunernas sätt att sköta sitt uppdrag.
I den senaste PISA-undersökningen som kom i höstas framgick det att skillnaderna mellan hög- respektive lågpresterande elever har fortsatt att öka. Det är bekymmersamt, för ingen vill ha tillbaka ett samhälle med stora sociala klyftor. Själva grundtanken med kommunernas resursfördeIning till olika skolor är att ge stöd efter behov. Det innebär att alla skolor ska ges möjlighet att arbeta i enlighet med vår läroplan.
I realiteten innebär det att skolorna arbetar kompensatoriskt för att alla elever ska få en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Den nya resursfördelningsmodell som Uppsala kommun har infört innebär att de som behöver mer stöd får mindre stöd och de som behöver mindre stöd får mer stöd. Det framgångsrika sätt som man tidigare har fördelat resurser på, och som har fått beröm av Skolinspektionen, har Uppsala kommun nu avskaffat.
Att nu Uppsala kommun väljer att lämna detta framgångskoncept är förvånande. Särskilt med tanke på att exemplet Gottsundaskolan utgör ett ljus i skuggan av de besvärande PISA-resultaten. I och med detta vänder den borgerliga majoriteten i Uppsala kommun den egna borgerliga nationella skolpolitiken ryggen och går en annan väg.
Med tanke på att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet vore det klädsamt om den politiska nämnden redovisar utifrån vilken kunskap beslutet är fattat. Mig veterligt finns inga skäl att gå emot den kunskap som Skolverket och Skolinspektionen har lagt fram. Vi vet också utifrån aktuell forskning om framgångsrika skolor att elever från resurssvaga hem behöver en högre lärartäthet.
Vart tredje år genomför Skolverket en nationell attitydundersökning där man genomlyser olika gruppers syn på grund- och gymnasieskolan. I den senast genomförda, Attityder till skolan 2012, framgår det tydligt att lärares och föräldrars förtroende för skolpolitiker både på lokal nivå och på riksnivå har sjunkit. Det ligger en viss ironi i att det är just de förtroendevalda på lokalpolitisk nivå som har allra lägst förtroende hos lärare och föräldrar. Mot den bakgrunden vore det hedersamt att ta tillbaka ett mindre väl genomtänkt beslut. Att höja allmänhetens förtroende för skolsystemet vinner alla på.
Lotta Svedberg, lärare