Metoden ordinerades av psykologen Olle Wadström som i artiklar i både Svenska Dagbladet och UNT 26/3 förklarar sig och tar avstånd från metoden. Samtidigt försvarar han den. "Att använda nedläggning för att kontrollera beteendet under en kort tidsperiod har i vissa fall varit det enda då synliga och tillgängliga alternativet. Jag har aldrig varit med om att det använts när medicinska risker funnits,"skriver han. Uttalandet bevisar att han är fullständigt okunnig om att metoden i sig innebär en stor medicinsk risk. I Uppdrag granskning berättas om en man i Uppsala, Crister, som inte fick luft nog och dog av denna behandling.
I programmet hänvisar man till Osmo Vallos död 1997 vid ett polisingripande. Amnesty engagerade sig i fallet och jag skrev till dåvarande rikspolischefen Sten Heckscher och frågade om man inom polisen hade kunskap om riskerna för syrebrist vid nedläggning.
Jag blev inbjuden till Polishögskolans kollegium och fick tillsammans med en annan läkare, anestesiolog, diskutera de 18 fall som lett till döden vid polisingripande. Vi fick se det undervisningsmaterial om olika grepp som får och inte får användas vid självskydd och frihetsberövande. En agiterad person bemöts alltid i första hand med lugnande tal "på avstånd", våld brukas endast då det blir nödvändigt. På skolan insåg man riskerna med lägesbetingad syrebrist men problemet var hur man skulle nå ut till 17 000 poliser som redan gått utbildningen. I Uppdrag granskning kunde man se hur man nu instruerar poliseleverna för att minimera riskerna med kortast möjliga tid för andningsmuskulaturen i fixerat läge.
Härom dagen ringde jag upp Björn Jacobsson på Polishögskolan och frågade hur man nådde ut till alla poliser om farorna vid nedläggning. Man hade undervisat 500 instruktörer som i sin tur undervisat poliser runt om i landet. Att beskriva "kontrolltagning" i flera minuter eller ännu värre timmar som ett polisgrepp är alltså helt felaktigt.
Polisutbildningen i etik och mänskliga rättigheter är betydligt längre än i till exempel läkarutbildningen.
Jag tror att kunskaperna hos erfarna empatiska poliser är underskattade i vårt samhälle och skulle gärna se att dessa sprids genom större möjligheter för forskning, undervisning och författande inom poliskåren.
Olle Wadström föreslår att socialstyrelsen tillsammans med föräldra- och personalorganisationer och lagkunnig personal samt en namngiven psykolog, skall utarbeta riktlinjer för hur man skall arbeta med svåra problem inom omsorgen.
Jag anser att man skall inkludera medicinsk personal med kunskap i anatomi och fysiologi för att undvika skador och nya dödsfall. Polisens instruktörer kan lära ut självskydd. Tillsammans skulle man kunna framställa ett utbildningsmaterial för olika svåra situationer inom vård och omsorg.
Inom Amnestys hälso-och sjukvårdsgrupp har vi länge begärt att etik och mänskliga rättigheter skall ingå i alla utbildningar inom vården.
Sist men inte minst, empati och sunt förnuft är viktigare än behandlingsmetoder på modet. Det är alltför lätt att saluföra sina icke forskningsgranskade idéer på kurser och föreläsningar. Att bemöta andra som man själv vill bli bemött räcker långt i de flesta situationer.
SVT skall ha en eloge för ett mycket viktigt program med åtföljande debatt. Förhoppningsvis har vi i Uppsala lärt något av Crister och Ida och deras familjer. Nu måste denna kunskap kompletteras och föras ut i landet.
Inger Sjöberg
läkare, Uppsala, ordf Hälso-och sjukvårdsgruppen inom Svenska Amnesty
UNT 1/4 2008
läkare, Uppsala, ordf Hälso-och sjukvårdsgruppen inom Svenska Amnesty
UNT 1/4 2008