Valet är över men eftervalsdebatten och förhandlingar om möjliga regeringskonstellationer pågår för fullt. Vi socialdemokrater har genom hela valrörelsen varit tydliga. Vi kommer aldrig på några villkor släppa fram Sverigedemokraterna, varken i regering eller med möjlighet till inflytande. Den linjen ligger fast.
Sverigedemokraterna har gått till val på att begränsa aborträtten, tvinga människor att avsäga sig sitt medborgarskap, införa sambeskattning, stoppa all asylinvandring till Sverige och de har över huvud taget ingen integrationspolitik. Det är ett parti med företrädare som gång på gång uttalar sig rasistiskt och som gång på gång ”råkar” ha kopplingar till den nazistiska vitmaktsrörelsen i Sverige. Ingen liberal kraft värd namnet kan med trovärdighet påstå sig stå för humana värderingar och sedan öppna dörren för inflytande till SD.
Därför ter sig Centerns och Liberalernas agerande nu som mycket märkligt.
Valresultatet lutar åt att de rödgröna kommer få 144 mandat i riksdagen mot alliansens 143. För den som vill behålla blockpolitiken innebär det att de rödgröna vann valet och således bör ges möjlighet att bilda regering. Alliansen har däremot trots ett sämre valresultat utsett sig själva till segrare och gör sig beredda att ta makten. Det siffertrixande som de borgerliga nu ägnar sig åt är en maktfullkomlighet utan like och en alliansregering kommer att vara omöjlig utan Sverigedemokraternas stöd.
Den som lyssnat på Jimmie Åkesson vet att han inte villkorslöst kommer släppa fram en moderatledd regering. Det innebär att om Alliansen vill fortsätta gå fram med en regering kommer de vara helt och hållet beroende av SD:s aktiva stöd och också tvungna att anpassa sig efter deras politik. Om Centerpartiet och Liberalerna fortsätter den här vägen är det ett svek mot alla väljare som röstat på dem i tron om att få en stark antirasistisk röst i riksdagen.
Vi socialdemokrater är beredda att ta ansvar. Det som är tydligt är att blockpolitiken inte längre är hållbar.
Att se till att Sverige har en fungerande regering med anständig förankring i riksdagen måste gå före partipolitiskt käbbel. Därför har vi sträckt fram handen till både Centerpartiet och Liberalerna. Att splittra blockpolitiken måste gå före ett splittrat Sverige.
Vi har ett svårt läge framför oss, men de progressiva krafterna som inte vill dra Sverige bakåt i tiden har möjlighet att samla en parlamentarisk majoritet. Vår fråga till CUF och LUF är ytterst enkel. Väljer ni att stå upp för det SD-motstånd ni gått till val på och bedriva en feministisk och antirasistisk politik tillsammans med oss socialdemokrater, eller väljer ni hellre en blåbrun smörja tillsammans med SD? För stora skattesänkningar kan väl på allvar inte gå före medmänsklighet?