Vilseledande reklam om vindkraftsel

Två fall hos Konsumentverket visar på en vanföreställning att man kan skilja el från vind eller sol från annan el i nätet och att det är just denna el som man tar del av som konsument, skriver Einar Fjellman, Bengt Halén och Henrik Wachtmeister.

Foto: Arian Schuessler

Vindkraft2018-04-27 15:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

debatt

I två föga uppmärksammade tillsynsärenden anmärker Konsumentverket (KO) på marknadsföring med osanna miljöargument. Först en kort sammanfattning av KO:s ställningstaganden som de framgår av myndighetens egna skrivelser:

1. Det ena ärendet gäller elhandelsföretaget Mälarenergi (Dnr 2017/1359) som på sin hemsida dels marknadsför budskapet Teckna ett klimatsmart elavtal, dels påstår att Vi har 100 procent vattenkraft i våra elavtal. KO anser att denna marknadsföring ger en konsument intrycket att denne genom att teckna ett avtal med Mälarenergi på något sätt bidrar till en bättre miljö. KO underkänner denna argumentation och konstaterar att den är både otydlig (ej bevisad) och vilseledande och därför att betrakta som otillbörlig.

2. Det andra ärendet gäller företaget Polarbröd AB som på sina brödförpackningar uppger att brödet är Bakat med egen vindkraft (Dnr 2017/1098). Som grund skriver bolaget på sin hemsida att det investerat i fyra vindkraftverk som producerar lika mycket el som bagerierna förbrukar. Företaget uppger emellertid samtidigt att det inte kan garantera att den el som förbrukas vid bakningen kommer från de egna vindkraftverken. KO anser att en konsument ändock får uppfattningen att brödet är bakat med el från vindkraft som produceras av företagets egna verk. Detta är felaktigt och marknadsföringen är därför vilseledande.

Gemensamt för miljöpåståendena i de två ärendena är vanföreställningen att det är möjligt att skilja el som är producerad av till exempel vind eller sol från annan el i nätet och att det är just denna el som en konsument kan köpa och få levererad.

Det är en gåta att vuxna människor med (förhoppningsvis) godkända skolbetyg i fysik nedlåter sig till sådant geschäft. En del av förklaringen ligger väl i att det från politiskt håll inte finns någon vilja att ifrågasätta skojeriet. Tvärtom, kommuner och landsting deltar själva med liv och lust genom att antingen investera i egna vindkraftverk eller teckna elabonnemang med miljögarantier och samtidigt försäkra att deras egen verksamhet därmed helt eller delvis försörjs av grön el.

Ett tydligt exempel är region Skåne som i ett pressmeddelande 2016 efter beslut om inköp av sex vindkraftverk meddelade att ”under hösten kommer sex nya vindkraftverk att leverera 40 % av Region Skånes elbehov.”

Eolus Vind sålde de sex vindkraftverken till regionen. I ett pressmeddelande 20/1–2016 skrev företaget att ”Region Skåne kommer genom anläggningen att producera förnybar el och använda denna i sin verksamhet.”

Vindkraftutbyggnaden har från första stund kantats av omstridda beslut vid miljöprövningar. Forskningsmiljoner har gått till projekt vid Lunds universitet med syfte att ”identifiera förutsättningar och strategier som skapar acceptans för vindkraftetableringar bland lokalbefolkningen”. Vi kan inte låta bli att ställa frågan om skojeri med miljöargument blev ett resultat av ”forskningen” i Lund.

Einar Fjellman, Färingtofta Norra, ideell förening

Bengt Halén, ordförande Färingtofta Norra, ideell förening

Henrik Wachtmeister, presstalesman Föreningen Svenskt Landskapsskydd