SVENSKA. Hen-ivrarna är antingen rudis på svenska eller så försöker de slå blå dunster i ögonen på folk, när de påstår att svenskan skulle sakna könsneutrala pronomen. Dessutom drar de fram exempel på att det och det språket har det och det pronomenet. Det enda intressanta som kommer fram vid dessa jämförelser är att svenskan i motsats till vad de påstår är ovanligt rik på könsneutrala pronomen.

Den, det, en och man är våra fyra etablerade könsneutrala pronomen i singularis, och de är så etablerade att de har funnits i vårt språk så länge vårt språk existerat. Men man är väl inte könsneutralt, kan man få för sig om man inte tänker efter. Men tänker man efter så inser man att man i sin mest frekventa användning är just könsneutralt.

I vissa sammanhang är hen mer könsutpekande är han och hon. Han och hon anger skilda kroppskonsitutioner, men säger inget om avvikelser. Hen däremot trumpetar ut personliga önskemål om att vara någon annan än den man är. Och ärligt sagt, vad angår det omvärlden?
Om hen-ivrarna inte klarar av att hantera mångfalden av könsneutrala pronomen i svenskan, är det bättre att de övar in sig på dem i stället för att försöka lansera ett femte pronomen, som omvärlden tycker sig klara bra utan.

Gunnar Lund
Karlstad