SEMINARIEPARKEN. Det är beklämmande att se hur betongpartierna M, S ochKD sprattlar med när byggföretagen drar i trådarna. Vad är det för avtal man har ingått med NCC som är så dyrt att komma ifrån?
Hur kan man föregripa en demokratisk process med avtal?
Vad ska vi med byggnadsnämnd och kommunfullmäktige till om saken redan är klar genom avtal ?
Och varför denna medkänsla med NCC?
NCC köpte kvarteret Seminariet 2006 för 50,7 miljoner, styckade av Seminariebyggnaden och sålde den för 69 miljoner. På NCC går ingen nöd. Kommande årsvinst lär bli 1,7 miljarder. Bolaget kan därför vänta och erbjudas ersättningsmark av kommunen.

Till exempel Fyrishovs parkering. Bygg där fem likadana punkthus som nyligen byggts vid på Fyrisvallsgatan. Det skulle ge 150 lägenheter och en tredjedel av parkeringen blir kvar. En ersättningsparkering på 150 x 18 meter kan enkelt tas fram mellan Sköldungagatan och simhallen. Mer parkering kan anläggas efter vägen till Fyrishovs camping eller på kommunens angränsande markremsa nedanför bostadskvarteret Rolf.
Vi måste hålla oss väl med byggföretagen, säger byggnadsnämndens ordförande Liv Hahne (M), annars kanske de överger Uppsala. Men andra byggföretag står på kö. Ett vill bygga 60 lägenheter på delar av Fyriskolans grusplan längs ån. Fyriskolans eventuella framtida expansion möjliggörsmot järnvägen.

Seminariekvarteret är i dag unikt, med den bäst bevarade folkskoleseminarieanläggningen enligt 1914 års seminariestadgas intentioner, steget före Linköpings, där man i byggnadsminnesförklarade en seminariebyggnad 1994. Det som är unikt av natur- och kulturmiljöer har man i Sverige gjort till nationalparker och kulturminnen, men i Uppsala verkar M, S och KD-politikerna inte se någon skillnad mellan Seminarieparken och Cementgjuteriets tomt som just nu bebyggs vid Börje Tull. Det är djupt tragiskt för Uppsala.
Om vi hade haft lika kortsynta politiker för hundra år sedan när Linnéträdgården var förfallen och användes som potatisland och slåtteräng, skulle vi inte haft någon Linnéträdgård i dag utan bostadshus där också.

Det har sagts förrut, men tål att sägas igen: 1914 års utbyggnad av utbildningsväsendet med praktisk-pedagogisk utbildning av lärare, med påkostade och ambitiösa byggnader, med bibliotek och laboratorierum, undervisning i trädgårdskötsel, grönsaksodling, självhushållning och med lek och idrottsplan för att befrämja kamratskap och fostran, representerar en av den svenska historiens ljusaste stunder som inte får falla i glömska!
Går det att bygga i Seminarieparken försöker snart byggföretag dra upp planer för andra grönområden. Kanske några huslängor i Engelska parken?

Kjell Sundström
Uppsala