När den nya brandstationen i Eskilstuna planerades för snart femton år sedan var ett av kraven att den gamla brandbilen skulle gå att rulla in i entréhallen. Med fem millimeter till godo på sidorna fick man in den.

Först i Sverige var den definitivt för 117 år sedan. Ingen annanstans i landet fanns en brandbil som inte drogs av hästar. Inte ens i Stockholm hade man sådana moderniteter.

Träekrar

Artikelbild

| Ida Larsson, Johannes Fasth (mitten) och Ed Linde testar hur det är att sitta i den gamla brandbilen.

Ida Larsson är brandman på räddningstjänsten i Eskilstuna. Hon och några av hennes kolleger klättrar ombord på gamlingen. Hjulen har träekrar och massiva gummiringar som är anfrätta av tidens tand. Likheten med de bilar som används i dag är noll. Den ser ut som en hästvagn, fast med elmotorer på bakhjulen.

Jag vet att man har varit och tittat på en elhybrid till oss, men än så länge går våra brandbilar på diesel. Vi tänker på miljön och ska, om det går, stänga av bilarna när vi är ute på larm. Men ibland måste de gå på tomgång för att kunna pumpa vatten, säger Ida Larsson.

Det har till och med hänt att man har tvingats tanka bilar på plats, för att kunna fortsätta pumpa. Det viktigaste är trots allt att det är driftsäkert.

Trötta brandmän

Artikelbild

| Slangarna skulle räcka att dras långt.

Att det köptes in en motordriven brandbil vid förra sekelskiftet till Eskilstuna berodde på stans nyinrättade brandstyrelse. De ville ha en vagn med automobilmaskineri i stället för den mindre redskapsvagnen. Den drogs nämligen av manskapet själva, som då ofta var trötta redan när de skulle börja släckningsarbetet. Så ville man förstås inte ha det, enligt en dåtida skrift.

Hur driftsäker elbrandbilen var diskuterades före inköpet. Risken var att den skulle bli stående eller inte starta, något man inte behövde bekymra sig över med de hästdragna vagnarna. Räckvidden var ändå lång – det elektrifierade fordonet kunde köras två mil på en laddning.

Artikelbild

| Ratten liknar inte vår tids styrdon.

Kördes för 20 år sedan

Johannes Fasth, en av 50-talet brandmän som jobbar på stationen, skojar med sina kolleger och säger att de borde ta ut gamlingen och sladda runt på parkeringen. Den har faktiskt körts, men det var för drygt 20 år sedan. Då rattades bilen i en kortege under firandet av brandkårens 100-årsjubileum.

Artikelbild

| Ratten liknar inte vår tids styrdon.

För Ida Larsson är det inte bara själva brandbilen som visar att tiden har gått. Kvinnliga brandmän fanns inte i Sverige då och det tog 110 år innan den första började år 2007. I dag har Ida fyra kvinnliga kolleger i Eskilstuna.

Våra bilar och utrustning är även ergonomiskt utformade så att alla vi som jobbar ska hålla, kvinnor som män. Tunga saker ligger packade långt nere i bilarna och vår släckningsutrustning är lättare än den var förut, säger hon.