"Många här förstår inte hur bra de har det"

I Stubbsand, strax nedanför Höga Kustens norra gräns, är det aldrig helt tyst. I bakgrunden finns bruset av havet som sköljer in över stranden några hundra meter bort.

– När det blåser här så dånar det som en motorväg. Det låter exakt som Essingeleden, och den gnällde jag på när jag bodde i Stockholm. Men här tycker jag att det låter idylliskt, säger Maria Hörnquist och skrattar.

Hon är född och uppvuxen i Örnsköldsvik, men ville som ung komma bort. Flyttlasset gick till Stockholm.

Där är medelinkomsten högre än i Örnsköldsvik, och skatten är lägre. Ändå är det klart svårare att få inkomsten att räcka i storstan än i mindre orter, visar en beräkning från Swedbank som TT beställt. Människor som bor i mindre städer runt om i landet har i många fall 3 000–4 000 kronor mer kvar när månaden är slut än de som bor i Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Man trodde ju att det skulle vara tvärt om, säger Maria Hörnquist.

Billigare liv en bonus

Efter fem år i huvudstaden valde hon och sambon Andreas Johansson att flytta hem till Örnsköldsvik igen. Närheten till familjen lockade – och dessutom längtade de efter ett enklare liv utan trafikbrus, tidsbrist och tunnelbanependling.

Att det blev billigare var en bonus.

– Många här förstår inte hur bra de har det. De har bil, sommarstuga, skoter och allt de behöver. Ändå läser de om högt uppsatta vd:ars löner och blir lite bittra, säger hon och fortsätter:

– Men det liv vi lever här är ju jättebra jämfört med vad det skulle kosta i Stockholmstrakten.

Den största skillnaden är bostadspriserna, som är betydligt högre i storstäderna än i mindre orter. Men att bo i en storstad bäddar dessutom för mer spontanshopping, tror Maria Hörnquist. Det är lätt att slinka in i en butik på väg hem från jobbet, eller att stanna för en fika eller ett glas vin med en vän.

– Många bäckar små. Här däremot måste du vara aktiv och leta upp det du vill köpa, så det blir inga hundralappar här och där spontant. Steget från tanke till handling är längre.

Lite synd om

Drygt två mil från Stubbsand, i centrala Örnsköldsvik, blir Per Nylén (S) avbruten tre gånger inom loppet av fem minuter. Han är kommunstyrelsens ordförande och många kommer fram och hälsar när de ser honom på ett café.

– Jag tror inte att folk här går och tänker "nu har jag flera tusen över i månaden". Men vi vet naturligtvis att bostäder är billigare än i en storstad, det är en av de fördelarna med att bo här, säger han.

Trots det ligger flyttnettot på minus: fler människor flyttade från än till Örnsköldsvik under förra året. Liksom många andra småstäder slåss man mot en orättvis porträttering i media och bland allmänheten, berättar Per Nylén.

– Det är ganska lätt hänt att det blir lite synd om oss. Men vi försöker få fram en annan bild av Örnsköldsvik. Vi har inte bara en fantastisk natur, vi har också en spännande landsbygd, musikindustrin och många spännande jobb – inte minst inom bioekonomin.

– Framtiden finns här, det gäller bara att nå ut med det, säger han.

TT: Samtidigt betalar man högre skatt här än i Stockholm, men får inte samma samhällsservice sett till vård, kollektivtrafik och liknande.

– Den grundläggande samhällsservicen får man. Sen är det klart att bussarna inte går lika tätt som i Stockholm och ja, det kanske inte finns samma kulturella utbud. Självklart är det skillnader, men det uppvägs av så mycket annat, säger Per Nylén.

Saknar framåtanda

I Stubbsand balanserar familjen Hörnquist-Johanssons svarta hus på pålar i den kuperade berggrunden, inbäddat bland klippor och tallar.

Maria Hörnquist säger att hon visserligen upplever att hon har mer pengar över sedan flytten, men framför allt har hon mer tid.

– Så jag gör egen havremjölk, bakar eget bröd, driver upp perenner och plockar nässlor som blir växtnäring. Jag tycker att det är kul att testa saker, och nu när jag har tid med det sparar jag plötsligt pengar, säger hon.

TT: Varför har du mer tid över?

– Transporten är mer effektiv. Jag måste inte byta tunnelbana tre gånger och vänta vid Slussen i tjugo minuter. Nu sätter man sig i bilen och kör dörr till dörr.

Ändå är familjen inte helt nöjd. De saknar storstadens kulturutbud, puls och framåtanda.

– I fjol stängde Åhlens i stan och från och med i år stänger de BB under sommaren. Jag kan inte ta en buss härifrån utan måste ha bil. När man inte fick resa under pandemin ställdes allt dessutom på sin spets. Det är inte bara en klyfta mellan mindre och större städer nu, det är en bom, säger hon.

Så återigen lämnar de Örnsköldsvik. Nästa år flyttar familjen till Italien, och efter det är framtiden oviss.

– Men flyttar vi hem till Sverige senare så blir det nog faktiskt Stockholm igen, säger Maria Hörnquist.