Fattiga länder stora förlorare på matkrisen

I gigantiska silos förvaras Ukrainas spannmål – egentligen redo för att skeppas ut till världsmarknaden via bland annat Odessas hamn.

Rysslands krig mot Ukraina gör att man nu i stället får försöka hitta alternativa vägar, bland annat med järnväg via Rumänien och Polen vilket är en logistisk mardröm, förutom att det är långsamt blir det dessutom extremt mycket dyrare.

– Tittar man på den globala produktionen av vete står Ukraina och Ryssland för bara omkring tolv procent men samtidigt en så pass stor del av veteexporten. Det finns många länder i världen som producerar men inte är lika stora exportörer, säger Shon Ferguson, universitetslektor vid Sveriges lantbruksuniversitet och även knuten till Institutet för näringslivsforskning.

Brist på vete

I rena siffror har länderna de senaste fem åren stått för ungefär en tredjedel av världens totalexport av vete, 17 procent av all majsexport och 75 procent gällande solrosolja, en viktig ingrediens i matlagning i stora delar av världen.

Det handlar dock inte främst om att det nu blir en brist på vete. Shon Ferguson pekar på att bedömningar från bland annat USA:s jordbruksverk gör att det handlar om ett produktionstapp på en procent avseende en global produktion på 700 miljoner ton vete årligen.

– Många talar om att det blir brist på vete men det är snarare priset som är problemet, något som gör att många fattiga länder inte kommer att ha råd att köpa spannmål, säger han.

Ferguson beskriver nu situationen som en "perfekt storm" där priserna var höga redan före krigets utbrott i form av stigande energipriser och högkonjunktur efter pandemin.

Konsekvenserna slår också olika hårt världen över. Fattiga länder som Armenien, Eritrea och Mongoliet som importerar i princip all sin vete från Ryssland/Ukraina får nu konkurrera med exempelvis Kina på världsmarknaden, en kamp där man är i extremt underläge.

– Många länder i Afrika och Mellanöstern måste nu hitta andra leverantörer och till exempel FN:s livsmedelsprogram kan bara köpa två tredjedelar så mycket spannmål på grund av de högre priserna. Det är jätteproblematiskt.

Humanitär katastrof

I redan hårt drabbade Afghanistan har till exempel olika hjälporganisationer nu varnat för en humanitär katastrof när hälften – 23 miljoner – av befolkningen bedöms att inte ha tillräckligt med mat för dagen. I Tunisien finns farhågor om att landet är nära en ekonomisk kollaps och Sudan liksom Marocko har stora demonstrationer genomförts som effekt av stigande priser.

– De är de allra fattigaste som inte har råd med högre priser. För många, till exempel i Afrika, är vete en viktig del av kosten och man kommer inte att få i sig lika mycket näring, påpekar Ferguson.

I Egypten steg inflationen till 12,1 procent i mars, enligt officiella siffror. Det är en ökning med drygt 2 procentenheter jämfört med i februari och 7,3 procentenheter jämfört med mars i fjol. Egyptens ekonomi är särskilt ansträngd av prisökningen i krigets kölvatten, då landet importerar mest vete av alla länder i världen.

Enligt Världsbanken lever en tredjedel av Egyptens befolkning i fattigdom och ytterligare en tredjedel ligger i riskzonen för att göra det.

Ingen vet hur länge kriget kan pågå, de närmaste månaderna är dock kritiska och FN varnade så sent som i fredags för de högsta matpriserna någonsin. Detta då organisationens prisindex lyfte 12,6 procent i mars jämfört med februari till högsta nivån sedan man inledde bevakningen 1990.

Det är en konsekvens av att bland annat 20–30 procent av Ukrainas jordbruksmark inte kan utnyttjas när det nu är dags för vårsådd av framförallt majs och och solrosfrön.

Lång rad konsekvenser

Det handlar dock inte om enbart spannmål utan även andra livsmedel som till exempel kött som resultat av en lång rad konsekvenser.

Priset på konstgödsel har stigit som effekt av sanktionerna mot Ryssland, en av världens största konstgödselproducenter. Det i sin tur gör det tuffare för till exempel lantbrukare i Brasilien som odlar sojabönor som används som födoämne vid boskapsproduktion.

Hur det kommer att sluta är det ingen som vet, självklart heller inte Shon Ferguson. Han konstaterar dock att situationen är väldigt speciell:

– Vi har inte sett något i den här skalan tidigare. Även under kalla kriget så köpte vi spannmål från Ryssland liksom olja och gas.