Hur Àr det egentligen med företagen, driver inte deras vinstmarginaler pÄ inflationen lika mycket som lönerna? Ska aktieÀgarna vÀnta sig aktieutdelning nÀr tiderna Àr svÄra?
LO:s uppfattning Àr entydig. Alla mÄste dela solidariskt pÄ ansvaret, enligt avtalssekreteraren Torbjörn Johansson. Martin WÀstfelt, förhandlingschef pÄ fackförbundet Unionen, hÄller med.
Visst behöver löntagarna hÄlla tillbaka kraven, utan att för den skull avsÀga sig sin andel av produktionsresultatet, tycker han.
Stopp för bonusar
ââFöretagen kan inte heller höja bonusar och löner till direktörerna nu. DĂ„ finns inte acceptansen hos löntagarna. Likadant Ă€r det med stora vinster och utdelningar, sĂ€ger han.
Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi vid Stockholms universitet och seniorforskare vid Institutet för nÀringslivsforskning, tycker att det Àr rimligt att bÄde företagens vinster och ökade reallöner pÄverkas negativt av inflationen.
ââBördan av inflationen bör fördelas, sĂ€ger han.
Men om löntagarna försöker behÄlla sina reallöner alltför mycket kan vinsterna pÄverkas alltför negativt.
ââDĂ„ fĂ„r löntagarna förlusten Ă€ndĂ„ i form av arbetslöshet, sĂ€ger Lars Calmfors.
John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, tycker att ÄterhÄllsamhet Àr viktigt nu.
ââLönekontrakt Ă€r ofta lĂ„nga, och lönebildningen Ă€r en sĂ„ stor del av kostnaden för ett företag. Om den prisar in inflation under flera Ă„r framöver sĂ„ kan det driva pĂ„ inflationen.
Men svenska fack Àr ansvarsfulla, tycker John Hassler.
Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom pÄ Svenskt NÀringsliv, ser ocksÄ att stora löneökningar nu skulle fÄ svÄra effekter bÄde för företagen, löntagarna och för ekonomin i stort.
Varsel
ââDet Ă€r viktigt att behĂ„lla livskraftiga företag. DĂ„ det börjar synas minskade intĂ€kter kommer de att börja varsla personal, sĂ€ger han.
Företagen tar redan sin del av bördan, enligt honom. MÄnga har det riktigt tufft.
Visst kan löntagare tycka att det Àr stötande att de blir utan löneökningar medan direktörer och aktieÀgare fÄr bonusar och utdelningar.
ââDet kan jag förstĂ„. Men det Ă€r rimligt att aktieĂ€gare fĂ„r utdelning dĂ„ de investerat och tagit risk.
Han ser aktieutdelning och ersÀttningar som en nödvÀndig del av marknadsekonomin, och att detta Àr viktigt att för att locka hit multinationella företag till Sverige.
ââDĂ„ skapas jobb och vĂ€lfĂ€rd, sĂ€ger Sven-Olov Daunfeldt.
Lars Calmfors ser ocksÄ att en del företag kan fÄ det besvÀrligt.
ââElproducenterna gĂ„r bra, och vissa rĂ„varuproducenter. Men sedan Ă€r det staten som gör de stora vinsterna pĂ„ höjda elpriser i form av flaskhalsintĂ€kter som gĂ„r till Svenska KraftnĂ€t, 90 miljarder kronor har nĂ€mnts. Det Ă€r drygt 1,5 procent av BNP, sĂ€ger Lars Calmfors.
Statliga pengar
Han tycker att en del av de pengarna ska Äterföras till löntagarna.
ââDet behövs för att realinkomsterna inte ska falla alltför mycket för vissa grupper. Men stöden bör inte bli för stora, dĂ„ upprĂ€tthĂ„ller man köpkraften för mycket.
Han förklarar att just detta var ett fel som gjordes under oljekrisen 1974, och som gjorde att det slutade i en lÄng inflationsspiral.
ââDĂ„ oljepriset steg genomfördes en starkt expansiv finanspolitik med mycket stöd. Det drev pĂ„ inflationen, sĂ€ger han och hoppas att vi Ă€r klokare nu.
Han tycker att facken verkar förstÄ risken med en prislönespiral.
Fast det finns ocksÄ en fara i att löneavtalen blir alltför ÄterhÄllsamma, förklarar han.
ââDet Ă€r en balansgĂ„ng. Den misslyckades 1974, dĂ„ prisökningarna sköt fart. Löneavtalen blev förhĂ„llandevis Ă„terhĂ„llsamma dĂ„, jĂ€mfört med prisökningarna.
ââMan hade underskattat löneutrymmet i företagen. Det gjorde att det blev stor lokal löneglidning. NĂ€r avtalet för 1975-76 slöts sĂ„ exploderade de avtalsmĂ€ssiga löneökningarna, sĂ€ger Lars Calmfors.