Volvo lanserade 164:an med buller och bång. Men hur ny var den egentligen? Nja, i grunden bara en förlängd modell 140, med större motorhuv och en gammal B20-motor, som i princip hade fått två cylindrar till.

Men vad gjorde det? Nykomlingen togs emot med öppna armar. Den kändes lyxig och var bekväm att köra. Prestandamässigt var kraftkällan i nivå med rivalernas raka sexor, men via avgasrening som standard var Volvo ändå steget före.

"Min bilmodell"

Artikelbild

| Volvo 164 fyller 50 år. På bilden från 1969 färdigställs en modell i fabriken i Torslanda.

Och tack vare den mäktiga grillen fick ekipaget en alldeles egen karaktär.

Titta! Det är ju min bilmodell! Det var så jag kände när jag en dag såg en 164. Det dröjde inte länge förrän jag skaffade en egen. För mig är den världens bästa bil, säger Jon-Erik Öberg, ordförande i 164 Club of Sweden.

Trots avsaknaden av klocka och nackskydd var inredningen betydligt mer påkostad än i 140-serien. Stolarna var klädda med ylletyg och på golvet fanns textilmattor.

Efter att 164:an hade lanserats, som 1969 års modell, fick den just nackskydd samt läderklädsel och inbyggda extrastrålkastare. I USA erbjöds den förstås med elhissar, taklucka, luftkonditionering och tonade rutor.

Artikelbild

| Den maffiga grillen gav Volvo 164 en egen karaktär.

Akademiker

När den amerikanska tidskriften Car and Driver testade bilen lät det så här:

Artikelbild

| Tack vare den mäktiga grillen fick ekipaget en egen karaktär.

”Volvo-folket försöker stjäla köpare från Buick, Oldsmobile och Mercedes, och det är precis vad de gör. Volvos nya kunder är akademiker – läkare, advokater, tandläkare – människor som har råd med någonting annorlunda.”.

Kort sagt hade Volvo nått målet att skapa en lyxbil. Den förändrades förstås med tiden och ett stort steg var bränsleinsprutning, införd 1972, och märkets dittills piggaste motor, B30E på 175 hästkrafter.

Artikelbild

| Stolarna var klädda med ylletyg och på golvet fanns textilmattor.

Men allting har ett slut. Under hösten 1974 ersattes 164:an av efterföljaren 264. Det sista modellåret blev 1975, då nästan alla bilar exporterades till USA. Då hade det tillverkats drygt 153 000 exemplar.

Å andra sidan sådde 164:an fröet till dagens Volvobilar i premiumklassen.