Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 66-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor i medicin vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Ett klipp för kemin?

I morgon onsdag så är det dags för Nobelpriset i kemi.

 Vi är många som gissat och hoppats att den så kallade gensaxen skall belönas.

 Skälet är att detta verktyg att redigera i genkartor redan fått stor användning och med all sannolikhet kommer att få en än större betydelse framöver.

 

Här talar vi allt ifrån att bota sjukdomar till att få fram användbar bioenergi.

Ja, det är som man plägar säga bara fantasin som sätter gränser.

 

Men det finns även skäl som talar emot att upptäckten belönas. En avgörande sådant kan vara att det är svårt att bara plocka fram tre kandidater att prisa.

En annan att upptäckten relativ ny. Funktionen hos Cas9 som saxen kallas upptäcktes 2007.

 

Om KVA lyckas med att reda ut dessa frågetecken borde åtminstone två kvinnor vara ibland dem som får priset, nämligen Jennifer Doudna och Emanuelle Charpentier. Delar av forskningen har faktiskt utförts i Sverige, närmare bestämt i Umeå.

 

Andra kandidater är Phillipe Hovarth, Rodolphe Barrangou, Sylwain Monreau, Goerge Church och Feng Zhang.

 

Men även kemi är ett gigantiskt forskningsfält med ett otal specialiteter så möjligheterna är svindlande många.

 

Om du vill veta mera om gensaxen titta gärna på den här öppna föreläsningen från i våras.

 

 

Virus och vardag

Rapporteringen om Covid19 är nu så överhettad att det knappast känns meningsfullt att skriva om "corona"längre.

Till er som tycker att " det går så fort nu", jo, det är så en pandemi ser ut.

Till de som önskar "panik" för att det skall "hända något", var så god! Nu får ni se panikens fula tryne länsa butikshyllor på toapapper (!) och hur friska människor tar vårdplatser från sjuka.

Och alla dessa nya experter. Heder åt Erik Helmersson på DN som i SR:s Godmorron Världen i dag svarar att "han inte vet".

Sverige är INTE landet lagom. Så har vi fortfarande ett relativt stort förtroende för myndigheter och politiker. Frågan är hur denna så värdefulla tillit kommer att påverkas av den mediacirkus som nu utspelas? Än så länge tyder undersökningar på att vi fortfarande litar på experter. I vart fall i den här frågan.

En sådan fd expert som nu citeras på flera håll är Annika Linde. Hon var tidigare statsepedimiolog . Hennes reflektioner är värda att lyssna på. Vad hon säger är att om man skulle låta viruset härja ibland barn och friska vuxna  så skulle de bli immuna. Det skulle bygga upp en immunitet hos stora delar av befolkningen som skulle bromsa spridningen.

Om man samtidigt lyckas skydda de multisjuka och de gamla kunde man (kanske) få ned dödstalen.

Låt oss hoppas att de som har ansvaret väljer att lyssna till rätt experter. Förtroendet för Anders Tegnell &Co är fortsatt stort, men när han börjar göra politiska bedöningar som handlar om "jämlikhet" blir jag lite bekymrad. Politiska bedömningar bör göras av politiker. Att sedan politker bör hörsamma vad de som kan frågan säger är en anna sak.

Mycket tyder också på att Sydkorea hittils varit mest framgångrikt på att kontrollera pandemin. En del av framgången verkar vara många tester. Finns det tillräckligt många sådana i Sverige?

Slutligen, Covid19 passar så skrämmande väl i det rådande medialandskapet. Det är som en figursydd nyhet som ständigt producerar nya siffror och nya dramatiska beslut. Vilket land "stängs" idag? Och alla kan vi tycka eftersom ingen vet exakt hur det kommer att gå. Men den gamla sanningen att alla har rätt till sin åsikt men inte till sina egna fakta gäller även här.

Mera vardagliga dödsorsaker har inte en chans på löpsedlarna.För bara några veckor sedan hade den utmärkta tidskriften Forskning och Framsteg det här omslaget.

Då handlar det inte om något virus utan om en rad motståndskraftiga bakterier. Livsfarliga och osårbara. Men de har blivit för vanliga. Vardagsdöden är ointressant. Den säljer inte.

 

Från karantänen.

 

 

 

 

En ihålig beredskap

Vår beredskap är inte god. Vår beredskap är bedrövligt dålig.

Detta elände är resultat av en lång och högst medveten nedrustning av den goda beredskap vi faktiskt haft.

Bakom den finns en tämligen bred politisk överenskommelse. Det kalla kriget blev lyckligtvis aldrig hett och därmed lades både försvaret och civilförsvaret ned. Bergrum såldes ut och nästan alla olika beredskapslager försvann. Här fanns sjukhus och här fanns medicinsk kapacitet.

Hade det här virusangreppet kommit på 1960-talet så hade det funnit både respiratorer och militär personal som nu kunnat sättas in.

Nu är de bortrationaliserade. Nedrustade.

Sanningen är att vi har förskräckande få intensivvårdplatser. (Det beror i sin tur på det märkliga förhållandet att vi i Sverige har gott om utbildad vårdpersonal men ont om vårdplatser. Att de sedan inte arbetar på golvet är en annan och tråkig historia)  

I stället för inhemsk beredskap har vi valt att lägga ansvaret för nödvändig utrustning utomlands. Upphandlat. Och nu står socialministern där och låter arg och besviken över att leverantörerna prioriterat de egna länderna.

Vad hade hon trott?

Statsministern tycker som vanligt att detta är ”oacceptabelt” och menar att de andra länderna borde följa ingångna avtal. Lycka till!

Inget av detta ger oss någon nödvändig skyddsutrustning.

När skall vi äntligen lära oss?

Ännu finns inget vaccin mot Covid19. Men det kan komma. Liksom antivirala medel som har effekt. Då borde vi ha haft en egen kapacitet att producera sådana. Det har vi inte.

Som jag tidigare skrivit, är det något vi borde lära oss av pågående pandemi så är det rusta oss inför nästa angrepp. För det kommer. Det vet vi.

Att statsministern uppmanar oss att ta vårt ansvar och tvätta händerna må väl vara en god sak.

Bättre vore om han istället för att två sina händer, visade lite handlingskraft och satte igång arbetet att för att rusta upp vår beredskap igen!

För här tror jag inte att vi kan "lita på marknaden"

 

Det här är ett POLITISKT beslut.

Av samma prioritet som att äntligen få fram nya antibiotiska medel.

 

I karantän

Nu kommer nyheterna om Covd19 lika tätt som världens börser faller. Panik är bara förnamnet och USA:s president har gett den ett ansikte. Det är ingen vacker syn.

Här i landet sprider sig viruset nu i Stockholm, därmed är KRISEN här. Ingen vet egentligen hur länge vi får drar med SARS-CoV-2 och hur allvarliga dess verkningar blir. Vad vi vet är att vi inte vet.

Det gäller inte minst vilka åtgärder som med facit i hand visat sig ha varit effektiva. Vi kan utifrån tidigare erfarenheter anta en rad sådana, men ingen vet säkert. För vi vet inte tillräckligt om just det här viruset – ännu.

Vi kan snegla på andra länder och gissa om de hanterar det oväntade bättre än vi, men vi vet inte säkert.

Just nu kan det verka som att vi varit för långsamma, att vi dröjt med drastiska beslut allt för länge. Så kan det mycket väl vara. Svenska politiker och svenska myndigheter är inte kända för att vara snabba på tangenterna. Att -  å andra sidan - slå till med ett inreseförbud som herr Trump gjorde i dag är bara  korkat! Förhoppningsvis kommer det lilla viruset att hjälpa till att avslöja hans upprepade lögner och oförmåga att styra ett stort land. Utbrottet skulle i i så fall föra något gott med sig.

En mindre, men inte helt oväsentlig lärdom i Sverige kanske skulle kunna bli att vi inte behöver hålla alla dessa självgenererande möten och därtill genomföra de flesta av dem vi ändå häller digitalt? En halvering av antalet möten skulle kanske kunna få fart på ekonomin igen?

Nej, i dagsläget är det svårare än någonsin att förutse framtiden. Det bör dock inflikas att detta inte är Spanska Sjukan. Eller Digerdöden. De flesta kommer (nog) att klara sig alldeles utmärkt.

Bilden kan innehålla: text

Äldre och multisjuka kommer dock att dö. Sådana som jag. De senaste två dagarna har jag precis undgått att möta personer med smitta. Åtminstone tro jag det. Därför kommer jag nu att gå in i en slags frivillig karantän och undvika offentliga platser, resor och möten.

För även om panikturbon är skadlig så är detta "ingen vanlig förkylning. Och man kan inte vaccinera sig mot Covid19.

Och här vill jag gärna citera professor Björn Olsen på Uppsala Univeristet som i ett nyhetsbrev skriver :

Det liknar inte på något sätt en vanlig influensa. Det kommer att slå väldigt hårt mot de äldsta och svagaste och vi lever i ett samhälle som vill skydda dessa grupper. I debatten hör man ibland: ”Det drabbar ju bara äldre och sjuka”, men i den meningen ryms en enorm cynism. Tänker vi så kan vi lika gärna lägga ned den svenska sjukvården."

Det är också tänkbart att vi kommer att få se en annan grupp av avlidna på grund av Covid19, de vars immunsystem reagerar väldigt stark på angreppet? Den som lever får se.

Ordet karantän lär komma ifrån de fyrtio dagar som besättningar på ankommande båtar skulle isolerade när de anlända till Venedig. I dag sitter hela Italien i karantän!

Men i längden är det givetvis omöjligt att undvika viruset.

Det kommer president Trump också att få erfara. Liksom Xi Jiping och herr Putin.

På så vis är pandemier demokratiska.

Men när det sedan gäller möjligheterna att ta hand om de som blir smittade är orättvisorna som vanligt monumentala i vår värld.

( På tal om diktatorn Xi Jinping så försöker nu maktapparaten i Kina att mörka var viruset uppstod. Bara därför borde vi kanske kalla det för Wuhangviruset?)

Hur bra svensk sjukvård klarar det här virustestet återstår att se…

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Nu när viruset är här

Panik föder panik. När olika aktörer ställer in evenemang - eller funderar på att inhibera dem -så sänder det starka signaler om att ”det här allvarligt”.

På så vis kan åtgärder som vidtages ” för säkerhets skull” öka risken för att just panik. Man skulle kunna kalla det för ”försiktighetsparadoxen”. Det är en princip som är väl känd ifrån riskbedömningar av strålning eller olika kemikalier.

För att vara på den säkra sidan så tar vi i lite, vi ser till att ha marginaler. När sedan något värde råkar hamna inom denna säkerhetsmarginal tar vi i ytterligare en liten bit. Processen drivs på av okunniga och överdrivna medierapporter. Och av politiker och myndighetspersoner som vill visa dådkraft ”och göra något”.

Ofta resulterar alltihop en i en serie symbolhandlingar, skärpta regler och oändliga presskonferenser. De vekliga problemen är för det mesta alldeles för stora och komplicerade att göra något åt. Precis så är det med Covid19 just nu.

För hantera en verklig pandemin krävs en utbyggd och avancerad sjukvård. Med många vårdplatser och personal utbildad för intensivvård. Sverige har inte en sådan beredskap i dag. Även om många företrädare vill få det att låta så just nu.

Så låt oss hoppas att just det här Coronaviruset som sprids just nu inte är så smittsamt och så dödligt som Spanska sjukan var för ungefär hundra år sedan. Det är det med största sannolikhet inte.

Låt oss också hoppas att detta lilla virus kan bli den väckarklocka som får oss satsa på en beredskap som verkligen är tillfredställande.

Låt oss slutligen be en bön -  till vad vi nu tror på - att låginkomstländer skonas.

Men Mammon hör sällan böner...

Om viruset kommer

Det där med att döpa om "coronaviruset" till Covid19 gick väl si så där. Ungefär som jag misstänkte i ett tidigare inlägg.

Samtidigt så ser vi nu vad som händer när faror på distans plötsligt kommer allt för nära. Paniken lurar i nästa nyhetssändning. Och panik är som bekant  inget vi bör längta efter.

Samtidigt lever vi mitt i ett globalt samhälle med snabba kommunikationer. Det vore ett mindre mirakel om en smitta inte skulle spridas även hit. Särskilt som det nu finns tecken som tyder på att karenstiden är längre än man tidigare trott.

Men - ingen vet säkert. ( I dag såg jag en karta över infekterade länder på BBC-nyheterna , där var Sverige redan markerat som smittat!)

Utbrottet i Kina verkar ha kulminerat. Av det kan man nu lära att viruset är rejält smittsamt. Vi ser också att dödligheten är högre än en vanlig säsongsinfluensa.

De som dör är i regel äldre och redan sjuka personer. Det vill säga sådana som undertecknad. Och här finns ännu inga vacciner att tillgå. Sådana dröjer det ett tag innan vi kan få fram. Upp emot två år, skulle jag gissa.

Och munskydden är nog bra, men ett virus har många vägar in i kroppen. Om nu skyddet verkligen råkar stoppar just virus.

Om viruset kommer till Sverige tror jag inte att vår vårdapparat kommer att kunna hantera det på ett bra sätt. Tyvärr. Anledningen till min pessismism är matematisk. Covid19 slår mot lungorna. De redan försvagade patienter som drabbas värst kommer att behöva  intensivvård. Sådana vårdplatser finns det bara ett visst antal av i landet. De kommer inte att räcka till.

Därtill kommer att vår landstingsbaserade vårapparat redan nu uppvisar betydande brister och alldeles för ofta hamnar i "stabsläge". Om akutvården inte klarar ett normalt svensk vårdbehov hur skulle den då klara en exceptionell virussmitta?

Så när våra politiker påstår att "vår beredskap är god" så berättar de inte hela sanningen.

Jo, vi klarar nog ett mindre utbrott av Covid19, men en pandemi?

Glöm det.

( Men jag har så gärna fel i den här frågan. Nu på torsdag kommer för övrigt generaldirektören på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson och föreläser i ämnet på Senioruniveristet. Klockan 15.15 på torsdag i Missionskyrkan.)

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom, dr.h.c. medicin och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: