"Att skaffa barn Àr det vÀrsta jag har gjort"

SmÄbarnsÄren kom att bli de vÀrsta Ären i Annikas liv, och hon sÀger att hon aldrig skulle ha skaffat barn om hon hade vetat hur det skulle bli.
Detta Àr del tvÄ i vÄr artikelserie om att Ängra sitt förÀldraskap, del ett publicerades 22/1.

De flesta förÀldrar kommer trots allt ut ur de tuffa smÄbarnsÄren med nÄgon sorts underförstÄdd konsensus om att det ÀndÄ var vÀrt det till slut. SÄ var det inte för Annika.

De flesta förÀldrar kommer trots allt ut ur de tuffa smÄbarnsÄren med nÄgon sorts underförstÄdd konsensus om att det ÀndÄ var vÀrt det till slut. SÄ var det inte för Annika.

Foto: Gorm Kallestad/TT

Familj2022-01-29 12:00

Annika, som egentligen heter nĂ„got annat, var aldrig intresserad av bebisar. Hon drogs inte till smĂ„ runda bylten med gropar i hĂ€nderna sĂ„ dĂ€r som hennes vĂ€ninnor gjorde. NĂ€r hon tĂ€nkte pĂ„ sin framtid kunde den lika gĂ€rna vara med som utan barn. Hon var inte ens sĂ€ker pĂ„ om hon till varje pris ville ha en relation.  

– UtifrĂ„n vad jag hade med mig frĂ„n mitt eget förĂ€ldrahem upplevde jag att en relation tog mer Ă€n det gav. Det jag sĂ„g var förminskande och begrĂ€nsande. Jag hade inte nĂ„gon kĂ€rleksfull relation att ha som förebild, sĂ„ varför skulle jag dĂ„ vĂ€lja att leva i en?

NĂ€r Annika var 32 trĂ€ffade hon en man som var tio Ă„r Ă€ldre. Han hade barn sedan tidigare och med honom kĂ€ndes det som att hon bĂ„de ville ha barn och att det inte skulle bli sĂ„ tungt eller svĂ„rt som hon tidigare befarat. 

– Jag ville ge familjelivet en chans utifrĂ„n att jag annars inte visste vad jag skulle missa. Och sĂ„ tĂ€nkte jag att om det inte fungerade sĂ„ kunde jag ju alltid bli singel igen. Jag ville inte gĂ„ genom livet och Ă„ngra att jag missat nĂ„got. 

Att Ängra att man fÄtt barn Àr tabubelagt och fÄ vill prata öppet om det. Men efter den israeliska sociologen Orna Donaths bok "Regretting motherhood" har det öppnats en diskussion kring Änger och vad Änger beror pÄ.
Att Ängra att man fÄtt barn Àr tabubelagt och fÄ vill prata öppet om det. Men efter den israeliska sociologen Orna Donaths bok "Regretting motherhood" har det öppnats en diskussion kring Änger och vad Änger beror pÄ.

NĂ€r sonen vĂ€l kom upplevde Annika vĂ€ldigt mycket oro – trots att han var frisk och allt var bra. Hon har i efter hand reflekterat över om det kan ha varit en förlossningsdepression som hon aldrig tog itu med. Oron i kombination med alla sömnlösa nĂ€tter som hör smĂ„barnsĂ„ren till samt att hennes man lĂ€mnade henne vĂ€ldigt ensam med att ta hand om sonen, gjorde att hon började mĂ„ allt sĂ€mre.

– Att fĂ„ barn Ă€r det vĂ€rsta jag har gjort. Det blir ju aldrig klart. Vasaloppet Ă€r ju ingenting. Jag borde ha krĂ€vt av min man att han skulle gjort mer, men det gjorde jag inte. 

Annika blev snabbt involverad i sin mans företag och utan att hon hade förstĂ„tt hur det hade gĂ„tt till hade hon blivit projektledare för bĂ„de barn, man, hus och bolag. 

– NĂ€r min man inte Ă„t lunch blev han grinig, och för att undvika det tog jag pĂ„ mig ansvaret för att göra hans matlĂ„dor. 

PĂ„ det sĂ€ttet fortsatte det medan hon hela tiden tĂ€nkte att allt skulle bli bĂ€ttre sĂ„ smĂ„ningom. Mannens frĂ„nvaro i relationen till sonen gjorde att hon kompenserade med att reagera vid minsta blinkning frĂ„n sonen, vilket skapade en stor stress. 

– NĂ€r vĂ„r son skrek kunde min man sĂ€ga att han kunde fĂ„ ligga och skrika. Han var lite mer att det som inte dödar det hĂ€rdar och vi hade över lag vĂ€ldigt olika syn pĂ„ barnets uppfostran.

De första tvĂ„ Ă„ren tĂ€nkte Annika att det skulle bli ett barn till, men ju mer tiden gick desto mer kĂ€nde hon att hon inte orkade med att göra proceduren en gĂ„ng till. 

– Jag upplevde att jag bara var en funktion till slut. Jag skulle se till att alla hade mat, skjutsa, fixa matlĂ„da och sen kom en ny dag igen. Mitt liv var inte mer Ă€n sĂ„.

Även om hon kĂ€nde kĂ€rlek till sin son var det en stor bit av hennes personlighet som kommit i klĂ€m. Hon hade alltid varit en person som haft ett stort behov av att vara ensam och tĂ€nka klart en tanke. Hon hade drömmar om projekt hon ville genomföra, hon ville utvecklas, lĂ€ra sig nya saker och i valet mellan trygghet och frihet skulle hon alltid vĂ€lja friheten. Samtidigt lyssnade hon avundsjukt pĂ„ kompisar som inte verkade ha nĂ„gra andra behov Ă€n barnen och att klara av sitt arbete. 

Annika har aldrig tvekat pÄ om hon Àlskar sin son, men förÀldraskapet var egentligen ingenting för henne. Hon lyssnade avundsjukt pÄ kompisar som inte verkade ha nÄgra andra behov Àn barnen och att klara av sitt arbete.
Annika har aldrig tvekat pÄ om hon Àlskar sin son, men förÀldraskapet var egentligen ingenting för henne. Hon lyssnade avundsjukt pÄ kompisar som inte verkade ha nÄgra andra behov Àn barnen och att klara av sitt arbete.

De flesta förÀldrar kommer trots allt ut ur de tuffa smÄbarnsÄren med nÄgon sorts underförstÄdd konsensus om att det ÀndÄ var vÀrt det till slut. SÄ kÀnner inte Annika.

– Hade jag vetat hur jobbigt det skulle bli hade jag aldrig skaffat barn. Det Ă€r inte vĂ€rt det. Det Ă€r inte vĂ€rt all stress som sĂ€tter sig i kroppen. Eftersom min son nu finns Ă„ngrar jag inte honom, men förĂ€ldraskap Ă€r inte min grej helt enkelt.

I dag Ă€r sonen tio Ă„r och sedan fem Ă€r tillbaka Ă€r Annika skild frĂ„n sonens pappa. Hon har ensam vĂ„rdnad om honom delvis till följd av att hennes exman gĂ„tt in i ett alkoholmissbruk. Sedan en tid tillbaka lever hon med en ny man som har tvĂ„ söner pĂ„ halvtid och att vara trebarnsmamma pĂ„ halvtid har hon inga problem med. 

– FĂ€rdiga barn kan jag gĂ€rna ta hand om, men jag vill inte föda dem genom min egen kropp. Och jag vet att jag Ă€r en jĂ€ttebra mamma. Min son berĂ€ttar om allt som skaver i honom. Jag berĂ€ttade ju aldrig nĂ„gonting för mina förĂ€ldrar.

Ångra barn

Barnmorskan Maja Bodin har i en tidigare artikel berĂ€ttat om sin forskning om att Ă„ngra förĂ€ldraskapet. Den genomförs som ett tvÄÄrigt postdokprojekt pĂ„ Centrum för medicinsk humaniora vid Uppsala universitet, under Ă„ren 2021– 2022. 

De som medverkar i samtalen som studien bygger pĂ„ Ă€r 20 personer i Ă„ldrarna 27– 83 Ă„r. En femtedel av de deltagande Ă€r mĂ€n.

Maja Bodin har Ă€ven studerat vad som skrivits pĂ„ olika nĂ€tforum om varför mĂ€nniskor Ă„ngrar barn. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!