Benstocken, Kolsta, Måby … namnen på olika parkeringar och områden är bekanta för dagens resenärer. Men det är inte många som känner till att de uppkallats efter de gårdar som fram till slutet av 1950-talet låg runt Halmsjön.
Vera Lundberg föddes 1920 på Tomta gård. Där Arlanda ligger i dag fanns – utöver gårdar – även torp, åkrar, skog och ekbackar. Vera och hennes syskon arbetade alla på Tomta gård som bland annat levererade mjölk till Mjölkcentralen i Stockholm och säd till Lantmännen i Knivsta.
– På den tiden var Halmsjöns vatten så rent att vi brukade cykla dit för att bada. På vintrarna tog jag favorithästen för att köra och hämta is från sjön. Isblocken kylde vi mjölk och mat med, berättar Vera Lundberg, vars pappa var häradsdomare i Ärlinghundra härad (nuvarande Sigtuna och Knivsta kommuner).
Tomta gård låg vid den norra motorvägsinfarten mot Arlanda, den så kallade Måbyavfarten.
Där brandstationen i Kolsta står i dag, minns Vera att det fanns en vacker ekbacke med blåsippor. Ett annat naturminne är en speciell gran som hennes pappa sparade i alla år.
– Granen var ett av de första träden som Luftfartsverket sågade ner efter att de hade köpt gården.
När Luftfartsverket ville köpa marken och husen runt Halmsjön hade ägarna inte mycket att sätta emot. Vera minns att de tyckte Luftfartsverket gav för lite betalt i proportion till gårdarnas inkomster.
– Arlanda förstörde hela min barndomsbygd och inte längtade jag efter att flyga heller, säger Vera Lundberg som bara har flugit två gånger i sitt liv, en gång till Genève och en gång till Gotland.
Men när flygplatsen väl var byggd upptäckte ortsbefolkningen fördelar med närheten till Arlanda. Många av de kringboende anställdes på flygplatsen. Även Vera arbetade där i tio år, parallellt med att hon och hennes man Sven arrenderade Fransåkers gård i Odensala av Uppsala universitet.
– Det var spännande att jobba på den nya flygplatsen. Mest konstigt var det när vi skulle städa de ryska planen. Då stod alltid två i kabinpersonalen kvar och tittade på oss när vi städade, säger Vera Lundberg.
Under hela sin ungdom arbetade hon hemma på gården. Vera gick också sex år i folkskolan i Husby och några månader på lanthushållsskola i Vattholma. På fritiden var hon aktiv i Bondeförbundets ungdomsförening SLU.
– Vi brukade även cykla och dansa. Det fanns dansbanor i bland annat Norrsunda, Skånela, Sigtuna och Rosersberg, säger Vera Lundberg som träffade sin man Sven på en av dessa danser.
Vera ser bra och läser sedan 1946 varje nummer av både UNT och Sigtunabygden. Hennes favoritprogram på tv är Skavlan. Ända fram till 2019 bodde hon kvar i sitt hus vid Fransåker. Nu bor hon på Ärlinghem i Märsta där hon trivs bra med personalen och utsikten från sitt rum.
Trots att hon slitit under sitt liv med allt från att köra skördetröska till att stycka kött, laga mat och sy barnkläder, så är Vera pigg och kry för sin ålder.
– Jag opererades för bröstcancer 1975. Jag är även tarmopererad och blev av med 3–4 decimeter av min tarm, säger Vera Lundberg vars tips för att bli gammal är att äta honung, ingefära och vitlök i olika former.
Dottern Lena tror även att Veras förmåga att leva i nuet och kontakten med syskonen har spelat stor roll för hennes hälsa.
– Mamma har alltid haft en förmåga att leva i nuet och har inte krävt mycket för att bli nöjd, säger Lena Lundberg.
